Blogg

  • Tåg-snapshot

    Hej.

    Sitter nu på tåget som tar mig från lilla Katrineholm hem till Västerås. Morgonen spenderades med kladdkakebakning och en svettig friidrotts- och golfmatch (Kinect ftw!) sällskap av min fina vän Mika och hans söta dotter Amanda. Idag står Västerås CK:s årsmöte på schemat. Och så ska jag ge bloggen lite kärlek också.

    Hörs snart igen!

    Puss!

  • Min helg i bilder

    God morgon!

    Måndagen är snart här med nya upptåg. Men tänkte att vi kunde titta på min helg till att börja med. I lördags sov jag in i det sista. Denna vinter har verkligen tagit kol på min energi. Vill sova konstant!

    Jag försökte uppbringa mig till att gå till gymmet. För ryggens skull. I fredags var jag nämligen tvungen att gå hem tidigare än vanligt och sträcka ut mig på det hårda golvet för att jag varken kunde sitta eller stå pga. smärtan (och ja, jag har nu bokat träffar med nappen). 
    Eftersom jag verkligen ogillar gym – jätte-jättemycket – så drog jag ut på det in i det sista. Städade och hade tusen saker för mig. 
    Plötsligt ringde min skidåkande kollega Christopher och frågade om jag ville med ut och åka lite i spåret. HELL YEAH! På med skidkläderna (som till 60 % består av cykelkläderna, fördelen med att vara cyklist!).
    Men först en sjysst, rejäl klassikerfrulle med gröt och massa nyttig cykel- och träningsläsning.
    Varken Christopher eller jag hade pallat valla. 
    Och i och med att det var plusgrader så gällde klisterföre och alltså brutal stakning för oss klisterlösa. Fort gick det i alla fall! Och smått otäckt nedför. Jag känner dock att min utförsteknik har blivit mycket stabilare. Nu arslar jag inte lika ofta utan lyckas plog-parera alternativt landa i lössnön utanför spåret – men utan att ha ramlat.
    Cirka en mil blev det i norra rocklundaspåret. Och i och med att det var stakning som gällde så fick ju både ryggen och magen och armarna styrketräna.
    Där slapp jag gymmet men tränade de rätta lemmarna ändå.

    Väl hemma blev det dags för lite välförtjänt förtäring av den finaste sorten – gulasch med ryssjoghurt i, färskt bröd och så lite jos och en belgisk på det. 
    Kaffet fick skyndsamt hällas in i min nya favvobabytermos för det var dags att bege sig till tågs till Katrineholm! Jag älskar åka tåg. Efter cykling och promenad och roeka är tåg mitt favvotransportmedel.  Känna sig smått nöjd med sin träningsinsats, lyssna på fet musik i lurarna och hälla i sig gott kaffe – om inte det är livskvalité så heter jag Gottfried.
    Väl i Katrineholm började jag med att avlägga en visit hemma hos min kära vän och tillika triathlet Mika. Mika bor fint, centralt, har en fantastisk ball liten dotter och springer jävligt fort. Vi skålade för oss och massa annat och så mådde vi lite bra på det.
    Vid sju-tiden sa jag tillfälligt hejdå till Mika och begav mig några kvarter bort för att gratta de här tjusiga två till samflyttning och vackert hus. John här är min gamla klasskamrat och Sara är den fantastiskt vackra och snälla kärleken John hittat. Om ni undrar det något kontinentala klädvalet så var inflyttningsfesten maskerad. Med temat färg.
    Nu syns det kanske inte pga. den sunkiga mobilbildkvalitén (lovar att fota mer med vanlig kamera framöver!) men folks hade verkligen gått in för saken. Jag var den enda (!) på hela festen att ha svart på mig. Hur ovanligt är inte det liksom? Bäst enligt mig var flickan som hade klätt ut sig till Rödluvan och en annan flicka som var helt rosa fast tuff-rosa sådär, inte tönt-rosa.
    Tyvärr blev jag tvungen att lämna festen tidigare än planerat pga. brutal mensvärk som knockade ut mig i en timme. Kröp nästan hem till Mika, tur det fanns soffa, varm filt och en sjysst gammal Harrison Ford-rulle att glo på.

    På morgonen hanns det med två viktiga saker: bakning av kladdkaka med daimbitar i samt ett gäng skojsiga Kinect-matcher. Hade aldrig testat Kinect förut, fy va skojsigt! Nästan svettigt ju.

    Och sen så sa jag hejdå till Mika och lilltjejen och hoppade på tåget hem till Västerås igen.

    För nu skulle jag till Bistro du Lac (kanske finaste restaurangnamnet på länge i Sverige?) på Lillåudden. Hemmaklubben Västerås CK hade ju årsmöte och det fick jag ju inte missa.

    Årsmötet vart i stort som alla årsmöten är – lite ekonomisnack, lite debatt, lite idéer och ett gäng diskussioner. Bland annat diskuterades det roliga faktumet att det jämte elitloppet Anundsloppet kommer arrangerades ett lopp för oss vanliga motionärer. Kul!

    En tyst minut hölls för min bortgångna kärlek. Jag hade inte väntat mig det; tack styrelsen för att ni inte hade glömt.

    Jag kommer att senare skriva fler utförligare inlägg om mina tankar kring klubbverksamheten.

    Annars var jag mest glad åt att träffa mina fina cykelvänner och bekanta.

    Mötet avslutades med lite fika och vidare diskussioner kring fortsatt verksamhet. Kul att så många ändå är engagerade i vad som händer i klubben! Jag tror starkt på klubbens framtid. 
    Och så småningom landade jag hemma i badkaret tillsammans med några sidors kvalitetsreportage om Campa i Bicycling (här finns den förresten som pdf ser jag!).
    Helt ok helg med andra ord!
    Ride on!
    Katja
  • Lördagsmojo

    Tjoho, hinner inte blogga så mycket nu för jag är bortlovad till Katrineholm för lite inflyttningsfest ikväll och snowracing imorgon. Med mig tar jag ett par-tre Duvel samt det glada humöret som beror på en riktigt skön skidrunda (90 % stakning, mina armar behövde det!) i rocklundaspåret idag.
    Ha en kalasers lördag!
  • Blumen, immer recht!

    Vissa människor är helt enkelt grymma på att sprida glädje. Tack snällaste Bruse för dagens finaste överraskning som kom med ett bud i förmiddags <3 
  • Racerkväll på Stenströms

    Igår tog jag och Västerås CK-kamraten Andreas bilen till Hallstahammar. Det var nämligen racerkväll på Stenströms! Även om jag kör varken Bianchi, Trek eller Nishiki (som är deras specialité) så är det aldrig fel att glutta lite och träffa likasinnade. Dessutom behövde jag lite småpryls, som till exempel nya klossar till mina landsvägsdojor.

    Utanför var det mörkt och kallt. Men inuti surrade det av cykelliv!
    Innanför möttes vi av en man som verkar en jäkel på rumpsalvor och andra salvor man som cyklist kan tänkas behöva för att behandla sin sargade träningskropp. För min del blev det en värmande muskelsalva.
    Det bjöds på snittar, chips och cider. Jag körde cider all in. Och så gick och klämde på lite bikes och tillbehör. Var ju förstås dessutom prompt tvungen att konfliktera om vikten på tre olika flaskhållare. Den lättaste av dem tillhörde dock ett tråkigt märke så det blev inga nya flaskhållare. 
    Herr Vacchi var konferencier och en sån där allmän hålla-i-gång-försäljningen-kille. 

    Så jag och unge herr Vicini passade på att tvinga med honom på en gruppbild. Jag beundrar verkligen Vacchi, han är en av de få tv-personligheterna som inte får mig att vilja somna. Jag älskar verkligens hans kommentatorsnack.

    Ett fint inslag blev auktionen där cykelprylar klubbades ut till förmån för utbildningsinsatser i Ghana. Gå in här på Time for Ghana och läs om de coola cykeltjejernas insamling och tippa på deras sluttid i Vättern / Halvvättern / Vänern runt!

    Allt som allt blev det en mysig kväll i cykelsnackets tecken. Träffade några klubbkamrater, snackade lite hjul, smekte lite överrör, köpte lite kedjefett, ja helt i sin ordning med andra ord. Lokala cykelhandlare ftw.

  • Don’t want you back

    Hej.

    Fasiken, gårdagens 75-minutersspinning prövade än en gång att ryggjäveln* inte är att skoja med. Jag bet ihop och såg fett proffsig ut när jag körde enmanna-tabata i ettan istället för att glatt studsa till Basshunter (i “tvåan”, höhö!) men det berodde egentligen på att jag hade så ont.

    Jag är så sjuk rädd, helt seriöst. Min rygg får inte sätta stopp för vår- och sommarträningen. Det räcker för fan!

    Jag masserar, jag stretchar, jag går, jag vet fan inte vad mer jag kan göra själv.

    Jag hade inte tid idag på dagen men imorgon ska jag boka in ett par-tre naprapattillfällen. Min smått narcissistiska (på ett bra sätt) cykelkotknackare fixade min rygg så att den höll i ungefär två månader.

    Nu innan jag däckar ska jag natta mig själv med lite enmannamassage. Blev nyss, under Racerkvällen på Stenströms övertalad av köpa denna salva. Trots övertygelser om att denna är vätternmotionärens bästa vän kan jag förstås inte veta om den säger kvack eller faktiskt hjälper lite.

    Men den sägs tydligen sakna den kylande effekten som liniment annars tenderar att ha. Blir nog trösterikt för min stackars ländrygg.


    * de vet inte riktigt vad det beror på men troligen antingen a) att mina ben är lite olika långa eller b) att jag är allmänt lite kort och lite sne och tagit i lite för hårt i början av längdskid-“karriären”. Alla välmenande tips mottages tacksamt.

  • Vårpepp!

    Hej.

    Sitter här och peppar lite. Många skojsiga saker på gång! Här kommer listan (då jag är bloggare och ni vet ju att vi bloggare går igång på listor som hipstrar på bakelit).

    Om…

    …ett par timmar sticker jag och en klubbkompis till Stenströms i Hallstahammar för lite cykelgluttning och sånt. Stenströms är en anrik cykelaffär som ikväll kör sin klassiska Racerkväll. Har dock ett bekymmer…


    …två veckor åker jobbgänget upp till Sälen för StafettVasan och sånt skojsigt! Måste bara dra förbi naprapaten och knäcka lite rygg innan…

    …30 dagar skickas min nya kolfiberbäbis hemifrån ROSE i Tyskland hem till mig i Västerås! Åh jag kommer att förgås i dessa väntans tider.

    …30 dagar får jag även nycklarna till min nya tjusiga lägenhet. Jag tror redan jag vet vilken vägg som kommer att få sig ett par smäckra cykelfästen…

    …ca 40? 50? 60? dagar (så fort snön försvunnit) är det dags att dra på långbibsen och bege sig ut på vårens första riktiga landsvägsturer. Älskar att cykla på våren. Att se naturen vakna!

    …ca 60 dagar är det dags att dra igång vårsäsongen på allvar och givetvis hostar jag en rejäl cykelfest för mina underbara klubbkamrater (fast andra cykelintresserade vänner är förstås också välkomna i mån av plats). Jag avsäger mig dock allt ansvar för loppet som föregår festen utan det hamnar på Johans bord.

    …65 dagar slänger jag på mig min gamla goda Salomon-rygga och 198-grammarn på skallen och tar trallan till Västerås flygplats! Väl där tar jag mig en bärs och så sätter jag mig på planet som ska ta mig till gamla goda Mallis. Åtta dagars cykling, njutning och kalasmys med mina kära klubbkamrater. Måste förresten hyra mig en bike också. Helst nån i klass med Orbean jag hyrde förra året. Kan dock noll om bikeuthyrningsställen i Arenal (?), aldrig bott på öns nordsida.

    …får fylla på allt eftersom!

    Men nu kommer min kompis! Rapport från Racerkvällen kommer.

    Ha en fin kväll folks! <3

  • Och vinnaren är…

    ROSE Carbon-Pro-RS 3500 (ramstrl 53, färg UD-carbon). Komponentgrupp Campagnolo Athena (kompakt), styrstam ROSE egen (kolfiber), hjul DT Swiss 1550, däck Continental GP4000 (700x25c), styrstång Ritchey Road WCS Logic II (40cm), sadel Selle Italia (dam, skinn, tyngre än icke-skinn men gillar skinn), styrstam 3T ARX Pro Ø31,8mm +-6° (kan inte märket men verkade snygg och lagom), styrlinda vit kork.
  • Åsiktsbomb: våra samlade tankar kring racervalet

    God morgon. Jag har nu äntligen bestämt mig och tömt plånkan och nu kommer jag inte kunna sova förrän jag fått min nya älskling hem. Vilken det har blivit avslöjas senare. Men först – det utlovade samlingsinlägget med era tankar kring mina racerfunderingar. Era åsikter är grymt värdefulla och braiga så varför inte låta andra ta del av dem. Läs gärna detta och detta inlägg samt min Twitter för mina grundtankar kring ny racer.

    Kompakt eller trippel?

    På min gamla racer hade jag trippel som jag visserligen fann nöjsamt uppe i bergen men inte speciellt praktiskt annars. Nu stod valet mellan trippel och kompakt vevparti. Här är vad ni tyckte:

    Jag är en stor anhängare av trippel. Särskilt om man tänker köra i backar utomlands. Det är så mycket roligare när växlarna räcker till och man kan ha en anständig kadens uppför (Maria)

    Om trippel så blir de aldrig bra. Vill du ha lätta växlar för Alper som du troligen inte cyklar jämt i så är Srams WifLi kungligt. kompaktvevparti och så har du en lång bakväxel och 11-32 kassett istället för 11-28 som du lättast kan få annars. Då får du inte bara lätta växlar utan du får också användbara växlar istället för en massa skrap i framväxeln och fippel som man får med trippel (lightweight-Jonas)

    Undvik trippelvevparti. Tre klingor väger mer än två, och du måste ha bakväxel med längre cage och det väger mer. Längre växel är osnyggare dessutom. Framväxeln väger också mer då den ska kunna hantera tre istället för två drev. Därmed blir även kedjan längre. Flera hekto extra i onödan. Jag hade compaktvevar och 11-28 kassett på Mallorca och hade inga problem att klättra! Iofs gör kompakt vevparti i kombo med 11-28 att kedjan är både för lång och för kort i vissa växellägen. Men det är i de lägena jag iaf inte ska använda. Så det är ett ickeproblem (Bruse)

    Instämmer med samtliga, undvik trippeln för allt i världen… (swyzak-Johan)

    Sen gällande vevpartiet hade ja valt bort trippel o satsat på kompakt istället men de är vad ja tycker… (Lasse)

    Tvärtom flera andra här tycker jag du ska satsa på trippel vevparti. Viktskillnaden är försumbar, det märks mest i roterande massa (välj lätta hjul!) och cyklar du uppför emellanåt och inte vill mala på tunga växlar är det klockrent. Nej, det är inte “korrekt” och sannerligen inte trendigt, men väldigt mångsidigt (Anonym)



    ROSE eller Canyon eller..?

    Det finns få märken som tillfredsställer min fixa idé om stilrenhet i kombination med smäckerhet till rimligt pris. Även om jag älskar Specialized barnförbjudna överrör och dregglar över Cervélos accenter över e:na så kände jag nu för nåt tyskt, rakt och svart punkt slut. Valet föll på den gamla underdoggen Canyon vs. nya underdoggen ROSE. Ni tyckte:


    Annars tycker jag att Willer är de vackraste cyklarna! (Maria)

    Hm jag undviker nog att kommentera vilken av dessa hojjar du skall välja då du säkert vet vad jag skulle rekommendera (Bianchi-Fritz)

    Och så till utseendet. Rose är definitivt mycket snyggare. Mer sober och renare än Canyon som ser pråligare och rörigare ut. Mattsvart är alltid rätt!! (Bruse)

    Hmm de viktigaste är att du gillar o känner dej nöjd med cyklen o inte vad andra tycker… (Lasse)

    Om du frågar mig är valet enkelt ;)Båda cyklarna är fina men en fördel med Rose är ju att du har möjligheten att konfigurera och anpassa efter dina mått och smak innan du beställer den (Niklas Källström)

    Jag skulle välja Rosen direkt. Som Niklas skriver så får man konfigurera en massa och slippa köpa/byta saker på den direkt efter leverans (något man måste göra på typ alla andra cyklar). Väldigt positivt att få välja bredd på styre, kassett, däck m.m. i deras konfigurator (iaf var det så när jag köpte min Xeon RS 2012). Körde förra säsongen på en Rose Xeon RS 3000 och jag är väldigt nöjd med den. Växlar och bromsar var perfekt inställda vid leverans (Håkan)



    105 eller Ultegra eller SRAM Force eller?

    Jag vet egentligen inte vad jag har emot Shimano. Det kan bero på att de setat på min gamla racer och jag längtar efter nytt, det kan också bero på att jag inte riktigt gillar Shimano-känslan. De känns på nåt sätt sådär grova (jämfört med både SRAM och Campa)… Men vad fasiken, prisvärt och hållbart ska det också vara! Här är vad ni tyckte:


    Mitt stora tips är att hålla dig borta från mekanisk Ultegra, känsligare system finns inte på denna jord. 105 är bättre och inte lika känsligt för minsta lilla smuts på vajrarna. Force är ett grymt lyft och vill du inte lägga en massa pengar är den helt klart mer prisvärd än Red (lightweight-Jonas)

    Jag tycker definitivt Ultegra före 105, för den gruppen blir uppdaterad före 105, alltså nyare modernare teknik. Och som du är inne på är Shimano att föredra, lättare att hitta verktyg delar och hjälp. Om någon betyg har ett verktyg och delar, så är det till Shimano (Bruse)

    Det jag menar med att 105 5700 är bättre än Ultegra 6700 eller 6750 är att Ultegra är gjord för att vara så mjuk som möjligt vilket är helt okej första månaden. Sen när det kommer skit på vajrar och annat så blir det riktigt dåligt. 105 är bra men inte lika känsligt och Dura-ace är också bättre. Felet med Ultegra 6700 eller 6750 är helt enkelt vajerdragningen inne i reglaget. Det är mina erfarenheter så bara reglagen jag klagar på egentligen men det är också de man känner av mest. Så vad hade du för 105 innan och för Ultegra nu? De med lägga in gummigrejjer så handtagen kommer närmare styret har man kunnat de senaste 2 åren iaf med 105 med (lightweight-Jonas)

    (diskussionen kring Ultegra vs. 105 blev lång och kan i sinhelhet läsas här)

    Jo cykelkatten, i valet mellan SRAM och Shimano. Det skiljer i hur du växlar med reglagen. Hade du Shimano förut kommer du kunna cykla iväg direkt. Väljer du SRAM har du en viss inväjningsperiod ungefär som första gången du cyklade landsväg (Bruse)

    Ramstorlek 53 eller 55?

    Jag är 172 cm lång, har 82 i grenmått och anser mig vara rätt så mjuk i ryggen. Min gamla racer var Specialized – dock dammodell – slopad – och ramstorleken var 54. Var nöjd med storleken även om ramen utifrån uppfattades som rätt petite. De cyklarna jag tittar på nu har inte 54 utan bara 53 alt. 55. Så här tyckte ni:

    Men varför jag skriver till dig är att fråga om din size, OK det kan ju stämma, men vem har sagt att du skall ha en 55:a? Hur lång är du egentligen? Låter fräckt att fråga om detta, men jag ser nästan dagligen cyklster som sitter på för stora hojjar. Lättare att justera en aningen för liten ram till att passa än en för stor ram… Jag är ju färdigväxt = 1.92 och kör på 57:or Ok de är precis ovanför vad jag skall ha, 58/59 vore ypperligt. men med lite längre styrstam och sadelstolpe så är det helt OK (Fritz)

    höjden är inte den viktigaste utan längden och tjejer normalt har längre ben och kortare överkropp jämfört med killar som cyklar oftast är byggda för. Köper du en lite mindre cykel så kan du ha längre styrstam och inte jättekort som många tjejer har. Men beror som sagt på hur du är byggd som person (lightweight-Jonas)

    Du ville ha resonemang på storlek. Dina ben är 84 cm, och enligt gängse formel (som återfinns i Bruses Sadelskola http://www.funbeat.se/discussion/show.aspx?ThreadID=437639 ) så multiplicera benlängden med 0,66. Då får vi 55 cm. Men det beror liiite på hur de mäter höjden. Från centrum av vevpartiet ja, men upp till toppen av sadelstolpsröret. Hm… Kollar på ramgeometrin och skissen på hemsidan. Tveksam till det måttet. Det ska mätas till centrum till överröret om det är vågrätt. Annars till en tänkt vägrätt överrör. Så den kanske egentligen är en 54:a? Men hellre för liten än för stor. Så där är du lite safe. Men viktigast är överörets längd! Enligt spec har storlek 55 545 mm långt överrör. Säger mig inte mycket utan att se dig sitta på den. Till det kommer styrstammens längd. Det bästa här, är om du jämför måtten på Gasseln som du nyss sålde. Jag hoppas du mätte upp ramens storlek, sadelhöjd, avstånd sadel-styre, vevarmslåängd osv. Då vet du om 55:an är rätt och om du ska ha 90 mm styrstam eller inte. Lägger jag in din benlängd i Roses beräkningsformel, så fick jag storlek 55. Styrstam 90 mm – eh, hur vet du hur lång överkropp och/eller armar du har? Vad hade du för mått sadel-styre förut? Vidare fick jag 170 mm långa vevarmar. Jag som har kortare ben än dig (79 cm) har 172,5. Du ska definitivt inte ha 170 vevarmar! Frågan är mer om du ska ha 172,5 eller 175? Vad hade du på förra cykeln? Vidare förseslogs 42 cm brett styre. Hur vet de hur breda axlar du har? Det är ju enkelt, bara hålla armarna rakt fram parallellt, och be någon mäta yttermåtten mellan dina knutna nävar. Eller vad hade du på förra cykeln? Trivdes du med måtten på förra cykeln, så sträva efter samma mått nu med! (Bruse)

    Varför jag undrar är att istf att jämföra storlekar, som du mkt riktigt skriver, kan skilja en hel del mellan märken, så är det bättre att jämföra stack och reach (Håkan C på Funbeat, tråden i sin helhet går att läsa här, allmänbildande gällande ramtänket)


    Gasellen och Peters Canyon solar på Rivieran i somras
    Förnuft och… eller känsla?

    Alla vi som verkligen älskar cykel vet att priset och förnuftet inte alltid går hand i hand med rätt känsla. Ibland känner man helt enkelt för en viss komponent, eller en viss look, eller en viss liten detalj som gör det. Och som jag skrev som svar på tal till en kommentator: Läser ni min blogg tillräckligt länge så förstår ni rätt snabbt att jag hellre käkar gröt i två månader än cyklar i fula sockor 😉 Så här kände ni:

    Katja, skippa den där “haléns” cykeln och passa på och köp dig en Bianchi Sempre istället, 2012:orna har grymt bra pris just nu =) (Bianchi-Fritz)

    Willier från bikebuster eller någon av alla prisvärda cyklar från Merlin Cycles. Du behöver inget bättre än Shimano 105 och Mavics instegshjul eller motsvarande. Fåfängan kan ta dig hur långt som helst när det gäller cyklar… Tänk på annat kul du kan lägga pengarna på sedan, en cykelresa exv (Anonym)

    Det där med cykelköpartankar är en diagnos för oss alla som cyklister lite då och då! 🙂 Valångesten är dock lite dubbel inte sant? Det är både angenämt och tämligen hemskt på en och samma gång. Sen handlar det inte om fåfänga. Det handlar om en blivande lång och varaktig relation till en tingest du skall tillbringa mycket mycket tid på och tillsammans med. Även små detaljer kan bli rätt störande om man inte gillar dem! (John)

    Hmm de viktigaste är att du gillar o känner dej nöjd med cyklen o inte vad andra tycker… (Lasse)

    Hoppas du hittar rätt och blir nöjd med din nästa cykelkärlek! 🙂 (Triathlet-Lina)
    Och vinnaren blev…
    NÄ.
    Ni får vänta lite till 🙂
    Men en sak är säker – trots att valet av en ny mekanisk livspartner är en kallsvettig och ont-i-huvudig-procedur så blir den så mycket roligare med stöd från riktiga entusiaster som ni. 
    Jag har lyssnat på både er och på min intuition.
    Massa tack och tänk va härligt med en ny cykelsäsong alldeles, alldeles bakom knuten!
  • Alla ba JAAA! och jag ba EHGGKHUUPiiiip…

    Nä men seriöst.

    Vad är det med vissa spinninginstruktörer och kräva käcka utrop av sina underspinnare? En gång är ok, men tre-fyra gånger per pass grinds my gears, really.

    Och så nöjer de sig inte med när man väser alt. stönar alt. piper fram sitt JA! (för hur låter man annars när man gett skiten vilket jag gör varje pass). Nä, det ska höras minsann, och ta i nu…

    Mister spinninginstruktör. Bli inte arg på mig.

    Normalt sett är jag en högljudd sprallig (nästan lite enerverande med handen på hjärtat) flicka som gärna syns och hörs.

    Men på spinningen tar jag i med benen.

    Inte med rösten.