Blogg

Hej.

Imorse vaknade jag till denna vy.

En kolsvart tysk med italienska rötter stod där lätt lutad mot garderobsdörrarna och bad om smekning och putsning.

Den hade ju kommit igår och såg ut så här precis ur kartongen!

Så igår kväll jag la undan alla hemmamåsten, satte på mig min klassiska tennisdräkt i frotté från 70-talet och ägnade mig åt att få ihop den.

Se så perfekt. Inget krimskrams, ingen plottrighet, optimerad för snabbhet samt att reflektera den vägomgivande grönskan och asfaltens kärva mönster.

Samt vara något att vila ögonen på i sovrummet så länge.

Hej. Jag vet att ni är nyfikna. Dels på vem som vunnit den fin-fina Rapha-tävlingen och dels på hur ROSE:n ser ut när den väl äntrat min lya ciclista.

Men en sak i taget 🙂

Tänkte börja med att berätta om en liten bloggnyhet nämligen den nya fliken (högst uppe under Cykelkatten-headern) som heter Turné 2013. I denna flik kommer jag att lägga in de loppen jag kommer att köra och kanske en och en annan cykelresa jag kommer att göra i år (nästa år kommer förstås att heta Turné 2014).

Tanken är att jag ska komma närmare mina fans. Alltså inte närmare än en halvmeter för då finns det risk för hjulkrock och andra otrevligheter. Men mer närmare som i typ, Lady Gaga när hon twittrar eller Rolling Stones när de säljer ut sin själ till Citygross… eller var det kanske Dressman?

Jag har hört att fansen är såna där människor som går över liktornar för att få så kallade autografs.

För att få autograf räcker det för de kvinnliga fansen att de är trevliga och inte anmärker på mitt talfel och att jag kan uttala varken mitt efternamn eller mitt cykelmärke rätt. Autografen kan skrivas på valfritt kroppsställe men tänk på att vissa pennor inte går att ta bort från kläderna / skorna / styrlindorna.

De manliga beundrarna får snällt befria kroppen från de onödiga klädlager för att blotta det enda ställe där jag går med på att skriva en autograf. Hur? Lär från Solsting-Soran som varit gentleman nog att skicka mig vykort från vårt senaste fanträff ute på autostradan mellan Köping och Rytterne.

Hej hej.

Den här bloggen har fått alltför lite träningskärlek den här veckan. Men vad kan jag säga -förra veckanvar mest extrema mängder jobb (och jobbtänk utanför kontorstid, tänk om man fick betalt för det) samt ryggsmärta som gjorde att jag inte spann (spinnade? spinde?) en enda gång den här veckan (mot vanliga fyra gånger liksom). Istället lät jag kroppen vila från skidsäsongen och gick en hel del promenader, bland annat än till naprapaten som förhoppningsvis åstadkom underverk. Visst, lamt men jag tror på att kroppen kan behöva en sådan vecka ibland också.

Men nu är det dags.

Trots att termometern visar på -10 Celsius ute och jag frös käften av mig på cykelturen till jobbet imorse så är solens färg omisskänlig – det är vår.

Och det är 39 dagar kvar till flyget till Mallis och där vill jag inte vara sådär beige halvstark som jag känner mig nu.

Och alltså dags för mig att vakna ur vinterdvalan.

Nu kommer jag att satsa mycket mer på bål- och ryggstyrka än vad jag gjort tidigare. Det ska jag kombinera med viktnedgång. Alltså kommer maten from nu innehålla färre kolhydrater (märk att ordet färre som inte är lika med noll!).

Veckans målsättning planering är alltså:

• Idag – lunchspinning/core
• Imorgon tis – spinning distans
• Ons – styrkejympa sedan motionsledarträff (som visserligen inte är fysisk övning men ändå inspiration)
• Tors – vila (långpromenad till jobbet) och sen bowling och middag med jobbgänget (haha, bowling borde ju räknas som anti-träning!)
• Fre – lunchspinning
• Lör – långpass (aktiviteten beror på vädret)

Lägg på allt flyttpackande på det så tror jag inte att det kommer att bli speciellt mycket tid över till annat än mat dusch sömn haha. Men jag är pepp och har rivit av veckans första härliga spinningpass, fy va svettet rann! Chill med hjärtskärande svåra coreövningar sedan, känner mig pigg och kry och pepp!

Att ta plats i omklädningsrummet är en konst i sig. Jag kan allt om att sprida ut mig!

Idag, mina vänner…

Och att lalla bort det med att “just jag lider inte namnvärt” är inte heller ok. Eller jo, klart det är ok om en ser till enbart till sin egen situation och glömmer de stora sammanhangen samt den . Hur ofta skulle en man gå in och handla trosor i en affär som inte sålde kalsonger istället för att söka sig till den som faktiskt sålde badshorts? Never ever liksom. Så varför måste vi kvinnor ständigt leva med att behöva anpassa oss tillkalsongutbudet istället för att åtminstone försöka verka för att det ligger en och en anna trosa bland kalsingarna?

H&M är ingen liten specialaffär med tjugo kunder om dagen. Nej, H&M är ett stort företag med miljontals kunder världen runt vilket ger dem makt. Och visst kan jag gå och köpa den förbaskade tröjan i herrformat. Men vad signalerar detta (förutom dålig passform då jag är för kurvig och smalaxlad för att passa snyggt i herrkläder) – jo, att jag accepterar att jag som kvinna har uteslutits men att jag ändå får vara med på nåder.

Diskussionen fortsätter inne i Facebook-gruppen Cyklande tjejer, läs/delta om ni orkar bry er. Och läs gärna vad herr Isaksson skriver om cykelbloggarnas påverkan.

Och tack H&M för snabbt bemötande. Vem vet, om ett par år kanske även ni tar till er att det är lika många (om inte fler) tjejer som stadscyklar och alltså bidrar till ett mer hållbart samhälle (som ni förstås värnar om i egenskap av stort företag).

Trevlig åttonde mars på er!

Hej hej. Bästa Rapha kommer här med en ny skojsig utmaning:

Från #womens100:s hemsida: “On Sunday 7th July 2013 join thousands of women around the world to ride 100km. The aim is to create a global event, with thousands of women taking to the road to complete a 100km journey. The 7th July is the date of the Etape du Tour, the amateur cyclist’s chance to ride a major mountain stage of the 100th edition of the Tour de France. Rapha are sending 100 women to ride the sportive, which will form part of the day’s festival of riding. The Rapha Women’s 100 is not a competition to see who is the fastest, it is about gathering a global community of women around the world to take part in this shared adventure.

In the build up to the 7th of July, we will feature tales from the women riding the 100 and chart their training, experiences and thoughts leading up to the big day. From seasoned racers to brand new roadies, the riders will discuss their cycling and the goal of riding 100km this summer.

How to get involved in the Rapha Women’s 100:

• Twitter » #womens100 
• Facebook » Join the event page on Facebook to get talking about the Women’s 100. 
• Instagram » Use #womens100 and post your pictures to get involved. 
• Strava » Sign up to the challenge on Strava. 
• Email » Fill out the form at the bottom of the page to tell us you’re going to join the Women’s 100″.

Kom igen tjejer, vilka är med? Här är länken till eventet. Finns inga ursäkter till att inte köra! 10 mil är ju liksom en standard söndagstur. Bara att lägga in i kalendern (samma dag som Vansbrosimningen förresten, enkelt att komma ihåg).

Bild snodd från #womens100:s hemsida

Den nya torsdagstraditionen trogen.

Alltså jag älskar det. Man kommer till en ny kvällsrestaurang och så står det en glänsande röd Bianchi-racer parkerad precis vid ingången. Inget konstigt utomlands, kanske men här i Västerås… Underbart. Bianchin tillhör kyparen. Grymt god mat förresten, rekommenderar NOM starkt till alla som gillar kött och franska viner. God natt!

Hej.

“Nu när det snart är vår och flera av er börjar köpa nya cyklar vill jag bara påminna om hur viktigt det är att ha koll på att er hemförsäkring faktiskt täcker en skada på cykeln om ni cyklar omkull. Ni behöver: 

Själv ska jag som sagt ta itu med den saken så fort som möjligt. Tänk vad sorgligt om man lagt ut stora penningar och sedan får nada om olyckan råkar vara framme för att nån i klungan har somnat…

…eller att man råkar göra en Vasil Kiryienka (tack och lov så gick det bra för grabben (dock inte hans cykel) i dagens etapp av Paris-Nice).