Hej.
Källa: DN |
Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.
Hej.
Källa: DN |
Haha, sicken snigeldag!
Jag skojar inte.
Boxningspasset i torsdags handikappade mig för ett par-tre dagar framåt.
Jag kan t ex inte gå nerför trappor annat än baklänges.
Jag behöver hjälp för att resa mig ur badkaret.
Ger ifrån mig småkonstiga skri när jag ska sätta mig ner varsomhelst.
Har en väldigt, väldigt konstig gångstil.
Ryggen har också tagit stryk så jag har himlans bäst hållning just nu. Ofrivilligt, alltså.
Idag begav jag mig dock till stan för att (med Peters ord) “kitta upp mig lite” inför de kommande utmaningarna i form av nystart på F&S / kommande skidsäsong. Tanken var att jag skulle komma hem med a) två nya träningslinnen och b) en sjyrrans “gunda” (kalling med vindtätt därframme) så jag slipper låna Peters.
Vanligtvis tar det ca 25 minuter för mig att ta mig hemifrån till stan.
Idag tog det cirka 50 minuter.
Jädrans träningsverk.
Hann i och för sig ringa min bästis jag inte pratat med på länge. Slapp tänka på smärtan ett tag.
Efter stan:
Det blev tyvärr varken nya linnen eller “gunda”!
(att det ska vara så svårt att hitta enkla, tajta träningströjor som ser ut som vanliga figurnära tröjor fast är gjorda i funktionsmaterial. Varför så konstiga skärningar och skumma hål på ställen man typ inte behöver hål på? Och varför så få kulörer? Blev inga. Får bli nätshopping eller nåt.)
“Gundan” hade de inte heller i stan men sa att den kanske fanns i deras mer skid- och cykelinriktade butik på Erikslund. Får bli en cykeltur dit i veckan.
Men i alla fall!
Som den yllefantast jag är så blev jag överlycklig när jag äntligen hittade det perfekta understället!
I mjukaste merinoull, från norska Kari Traa. Härligt grå med cykelrosa detaljer, hur kunde jag motstå? Jag har länge letat efter ett vackert underställ som är anpassat för de kvinnliga formerna. Har en ylletröja från Icebreaker sen tidigare men den är supertight, rätt så tjock och till för cyklingen. Den här är ultratunn och sitter smäckert men ändå lite ledigt, så som jag vill ha det när jag åker skidor.
Helt ärligt, om det är ett plagg som man ska (!) lägga pengar på så är det faktiskt understället. I ylle, inget annat. Bästa materialet som både värmer / kyler när det behövs och leder bort fukt. Dessutom är ullen naturligt antibakteriell och luktfri (till skillnad från syntetkläderna som behöver tvättas efter varje träningspass). Men så är ett underställ också en investering. Sköter man det rätt (40 grader ylleprogram) så håller det i princip hur länge som helst.
Nu längtar jag verkligen till skidsäsongen! Har ett antal skidweekends inplanerade men låt oss hoppas på massor med snö här hemma också. Måste förresten göra rent skidorna. Åh längtar så!
Tog lite mer än 50 minuter att komma hem. Handlade på vägen också. Var tvungen att gå nerför lite trappor.
Imorgon är det tänkt att jag ska nypremiärträna på F&S. Lär bli antingen Cirkelfys eller Station 75 minuter.
Så jädrans skönt att få tillbaks träningsvärken.
Även en galen cyklist behöver lite armmuskler :)
Nu – bums i säng med ny bok att nattas till.
Nämen nu har jag i sista sekund gjort det.
Anmält mig till Halvvättern.
Varför inte hel-Vättern?
Helt enkelt för att jag inte ser fram emot att sitta på en bike i 300 km. Än. Fråga inte varför, inte redo helt enkelt.
Ge mig ett par år så!
Nu gäller det att cykla 150 km och göra det jävligt snabbt. Tillsammans med ett kalasgäng från klubben förstås. Kul :)
En Maredsous och en modvideo på det!
Ljuset.
Så självklart det är.
Och så beroende vi är av det.
Som litet barn tog jag ljuset för nåt alldeles självklart! jag minns när jag som liten gjorde nåt naturvetarprov och en av frågorna var: “Varifrån kommer all energi på jorden?” Vatten, skrev jag. Självklart, vatten. Bommade provet. Det rätta svaret var förstås solen.
Ju äldre jag blir desto mer solberoende känner jag mig. Faktum är att jag nästan är sjukligt ljusberoende. (skilj dock på sol och sol, finner det urtrist att ligga och lata mig på stranden / i solstolen). Utan det är att jag måste få i mig minst en, daglig dos av solljus i kombination med frisk luft för att inte få obehagskänsla som närmast liknar lättare panik. Känner ni igen er? är ni också ljusoholics som jag? Det är ju allmänt känt att avsaknad av tillräckligt med dagsljus gör oss tröttare, deppigare, ger oss sämre syn, hy och ja, försämrar stämningen i allmänhet. Så jag har sammanställt lite tips – kanske självklara för vissa men inte för alla! – om hur man kan få in mer ljus i vardagen.