Hej. Sitter som illustrerat i bilen och huttrar medan seniorerna kör sitt östgötalopp ute i den blåsigaste blåsten i min cykelkarriär ever! Jag ångrar lite att jag startade i D Sport-klassen – som enda tjej blev de överraskande byarna lite för mycket för mitt post-sol-och-värme-psyke så jag valde mellan att gå i backen (hörde förresten att några av elitgubbsen gjort det, typiskt oss plastraketgenerationen! ;)) alternativt skita i’t och jag valde skamlöst det sista. Nästa gång det är för få (läs noll) brudar i D Sport tänker jag lika skamlöst starta med eliten. Hellre avhängd än köra linje själv, är inget tempolopp heller liksom. Om jag är besviken? Jo. Om jag ger upp? Knappast. Jag är än mer taggad. Men inte just idag.
Jag är hur som tillbaka från Mallis! Det har varit en fantastisk, stärkande men också tuff vecka och jag har en himla massa skoj att både visa er och berätta. Nu ska jag dock unna mig en kopp funkisté och knäppa lite bilder. Och sedan åka hem och ta itu med det typ tråkigaste – packa upp och tvätta – innan dagens ändå roligaste – pariråbä!
Haha, verkligheten har verkligen (eh) mött en med en rejäl up yours. Från 20+, sol och vindstilla till detta vindinferno!
Ändå skönt att vara hemma. Solbränd, lite senigare, redo att fortsätta cykla och blogga om det bästa jag vet.
Och jo, klart jag saknat er!
Puss.