Själaegenvård i grannstaden.

29269445534_5bd25bfd15_o

Om ni undrar vad jag glor på så intensivt så är det
min nya sjuan som jag håller på och lär mig här på tåget.

Hej. Bara för att jag var ungefär döende igår så vaknade jag extremt tidigt och extremt pigg imorse. Självklart säckade jag åter ihop efter bara någon halvtimme men teoretiskt sett så hade jag nog säkert kunnat tävla idag. Det hade följaktligen resulterat i en fullt utbruten förkylning gånger fem men jag hade i alla fall tillfredställt mina cyklistbehov. Summa summarum så var det ett inför framtiden jäkligt bra beslut att ha stannat hemma i Västerås istället för att stressat iväg till Götet. Jag fick bita i det sura äpplet men tänkte inte sitta och glo hemma utan göra någonting utav dagen i alla fall. Någonting som var lättsamt, icke-pulshöjande och som kunde snabbt avbrytas om mitt hälsotillstånd förvärrades.

Sagt och gjort – det blev en kort tågluff (ty vi bommade direkttåget och fick byta i Arboga, där jag i och för sig fick klappa en ruskigt mjuk bondensmarknadskanin) till Eskilstuna tur och retur. Eskilstuna är en promenadvänlig stad med en rätt rik industrihistoria och ett gäng gulliga gammaldagskvarter. Så vi besökte det nyöppnade Stadsmuséet där vi såg utställningar om diverse remdrivna maskiner och en analog fotografiutställning, åt en varsin libanesisk lunch värdig en trött lidingölöpare, fikade på ett allmogestylat café nära ån och bläddrade bland böcker och seriehäften i en samtida bokhandel. Hittade bland annat denna pärla av Johan Tell – ge mig den i födelsedagspresent någon, tack! och kom på en liten egen idé.

Lugnt tempo, ingen tid att passa annan än den valfria tågtiden.

Nu ska jag hoppa in i duschen och kanske sitta ner och duscha, så trötta är fossingarna efter sörmlandspavén! Så lite som jag som cyklist går annars (jag i alla fall går inte särskilt många promenader i dessa tränings- och tävlingstider) så glömmer jag tyvärr hur viktigt det är med sköna skor att gå i. Resultatet är övertrötta fötter trots inte alltför lång promenad. Nåväl – kroppen är fortfarande lite småsjuk, halsen är kvällsdålig igen (varför gör det alltid mer ont i halsen kvällstid?) men själen är friskare. Puss!