Hej igår blev jag med en alldeles egen Monark! En 829 med trasig elektronik dock i övrigt finskick (klassiskt för denna modellen). Kul va? Om man gillar leda och smärta det vill säga men det gör ju vi cyklister. Jag har länge letat efter en Monark och igår slog jag till på fyndet i Stockholm. Anledningen är förstås att jag vill effektivisera min träning och få bort en del av logistiken som krävs när man tränar inomhus-fast-någon annanstans-än-hemma. Logistiken som (ihop med den andra jobb- och privatlivsrelaterade logistiken) nöter ut mig. Jag vill frigöra mer tid till annat roligt än det konstanta packandet och stressandet. Jag vill ha mer tid för mig och Jonas, vårt liv och till annat roligt och nödvändigt som kräver energi. Träningen på lokal ger mig dessutom konstant förkylningsångest – såvitt jag inte använder bilen till att påpälsad frakta mig till och från lokalen (tro mig, i nio av tio fallen jag cyklar till och från spinningen så slutar det med förkylning ett par dagar efter passet, ofta i samband med någon jobbresa). Men vardagsbilandet är inte speciellt ekonomiskt och leder förstås till ännu mer logistisk ströstress. Jag vet att det kommer en period i livet då logistiken blir en (välkommen så klart) nödvändighet – men redan nu känner jag för att balansera upp det hela lite.
Mjuka värden åsido – fy satan va stark man blir av härliga dödsintervaller på Monarken (eller motsvarande maskin, men Monark är ju det vanligaste). Speciellt till bra musik, för bra musik måste det vara för att effekten ska bli så maxad som möjligt. Och självklart är det roligast att nöta inomhusintervaller i sällskap med andra cyklister à la förra årets intervaller i klubblokalen – och det tänker jag också göra då och då – men hemmamonarken blir ändå basen för vinterns inomhusträning.
Som ni ser på fotot så finns det lite att fixa på monstret innan det är helanpassat efter mina behov:
♛ vevpartiet måste bytas för monteringen av cykelpedalerna
♛ kadensmätaren måste monteras på
♛ sadeln måste bytas till en katjarumpvänlig sådan, troligtvis min lite för breda mtb-sadel (inbillar mig att det kanske blir skönare inomhus då).
Gällande elektroniken så tänker jag be ett elektronik-geni jag känner att titta på den. Vem vet? Det kanske går att fixa. Tills vidare kör jag manuell watträning, cykeln är redan omgjord till manuell.
Jag kommer snart att blogga om mitt (ungefärliga ty litet är hemligt så klart) vinterträningsschema och så kan ju ni förvänta er lite mer wattsnack i bloggen framöver.
Puss!