Yes, jag är inte längre medlem i den stora Facebook-gruppen Cyklande tjejer och yes, jag andas igen.
Hoppas ingen tar illa vid – jag respekterade hundra procent av medlemmarna därinne och eloge till idén om en grymt rolig grupp etc. men den är inget för mig. Jag är helt enkelt inte gjord för enkönade homogena “föreningar”. Jag är cyklist och jag
älskar räkna kadens
mäta snitt
TÄVLA
och driva lite vänskapligt med dig med för stor flarre och sadelväska
(snällt förstås men sporten bör respekteras FAST vi råkar ha tuttar!)
Nä men skämt åsido.
Jag är ingen “cyklande tjej” och jag är less på massa uppdateringar som inte angår mig på annat sätt än att de är skrivna av andra kvinnor. Ärligt talat ger jag blanka fan i könet på den vars nyhet jag är intresserad av. Jag är Katja, cyklar nästan jämt med mascaran på, har aldrig byxor på mig förutom i träningssammanhang och jag är kvinna för att jag är född till det. Inte som ett slags okynnesstatement. Feminism är någonting som jag tror på att utöva i praktiken och inte genom att låsa in oss i våra egna föreställningar. Varför ska vi bygga en mur kring oss för att klara av att diskutera chamoiscreme? Skulle gubbsen någonsin få för sig att göra det? Nä, tänkte väl! “Vi mot dem” leder aldrig till “oss”. Och vad denna sporten behöver är sammanhållning och jämställdhet – inte myspysgrupper med egna kläder där påtvingad hänsyn snarare hämmar jämställdhet och utveckling. Vad vi kvinnor behöver är få vara med på rättvisa villkor och synas – inte leka för oss själva i periferin medan männen tar plats ute i det allmänna.
Istället följer och inspireras av en massa enskilda kvinnliga cyklister på Facebook och Twitter och inte minst ute i verkligheten. Jag vill bli som varenda en av er <3
