Jag har upptäckt precis, att jag sedan lite över en vecka tillbaka kan
🔗 sitta lite längre på toa och klippa naglarna samtidigt
🔗 duscha, raka benen och borsta tänderna samtidigt
🔗 må mig störtlycklig och skrattig och ruskigt melankolisk och dyster som en grå blåsig novemberdag – samtidigt
🔗 torka barnabak och sjunga de mest påhittiga sångerna rakt ur fantasin – samtidigt!
🔗 amma och
läsa/skriva (fult, för det blir ofast med vänstra handen… men ändå)/äta/skypa/fika/typ allting som går att göra från en fåtölj – samtidigt
🔗 känna mig jättenaturlig liksom tryggt intuitiv och ganska barnerfaren och… utom mig av oro för min egen oerfarenhet och klumpighet – samtidigt
🔗 chatta med kompisar, pussa på en trind vadis på en däckad bebis och betala räkningar – samtidigt
🔗 blunda och minnas gårdagens äventyr, längta och planera för morgondagens episka påhitt och trivas alldeles perfa i justnuet. Samtidigt.
Och god morgon på er förresten.