Jag är inte fullt frisk denna november. Orken räcker till att vardagsfungera och till att drömma emellanåt. Det märks inte på dig att du är trött, säger de. Sprallig och glad är du.
Men jag lever på hoppet och jag har en unge att älska, försörja och lära om världens finaste sidor och om människornas likaså.
Tänk om även jag var frisk så pass länge att jag skulle glömma hur det är att ständigt oroa sig för minsta lilla förkylning utan gå runt och säga att det där med träning, det handlar bara om ens inställning höhö.
En liten vandring upp till Landsberget i Fagersta i söndags.
Min gulletott är också sjuk 70% av tiden denna höst :'(
Nä skojar, skulle förstås aldrig säga det. Hade pannbenet varit det som gäller hade jag vunnit alla mästerskap i världen. Denna höst vill jag dock mest bli och kvarstå fullt frisk.
Nattetid drömmer jag om lungsotsanatorium bland palmer och berg.
Puss