Tjejcykelfrågan.

Jag har fått frågan många gånger,
hur ska vi locka fler kvinnor till sporten?

Men låt mig påminna er om att min cykling är min hjärnas och mitt hjärtas intresse,
inte min livmoders.

Och även om det är pisstråkigt varje gång vi är för få på startlinjen
så är det inte min tilldelade uppgift att locka fler.

Jag gör det dock ändå genom det jag gör

Men vi behöver inte påtala för kvinnor att de ska börja cykla

Hur de ska börja cykla
Varför de ska börja cykla

Det gör vi så bra själva.

Kvinnor har alltid, alltid funnits inom sporten.
Sluta skyll det medvetna osynliggörandet på kvinnorna själva.

Sluta täck er rädsla för ompositionering med lögner om kvinnors ointresse.

Det cykelvärlden behöver är inte fler kvinnor som fyller på
och fyller ut
Utan att vi som redan är inne
får göra det vi gör på lika villkor som resten

och att vi annars
höjer våra röster,
trampar i klaveret,
hos tjej som gubb

för vi är inte få

Vi är redan skitmånga,
men vi gömmer oss i det förrädiskt väna,
ivrigt påhejade av de som tjänar på att systerskapet utspelar sig bakom slutna dörrar,
med sponsrat kaffedopp,
och t-shirts med orden kvinnlig cyklist på,
som vore det kvinnliga det enskild viktigaste i vår cykling,

är det?

allt i behagligt tempo, ingen får skakas om,

så vi inte blir för klarvakna och för medvetna för att faktiskt göra skillnad

När ska vi lära oss att börja värdesätta kunskapen hos var och en av oss som redan finns,

att sluta lyssna på männen som inte lyssnar själva,
som stjäl så mycket plats,
skryter med sin erfarenhet av några lopp på åttiotalet

trots att en kvinnlig åkare,
hon har oftast upplevt mer på ett år
än sammanlagt tjugo postgirotåkare upplevt på åtta dagar?

Tror du inte mig?

fråga henne