Gravel girl next door

Morgon babies! Här står jag och hänger utanför förskoleköket. Har precis lämnat av min gulleplutt, ska hem och arsla ner framför datorn och beta av alla de 100+ möten och annat som står på agendan idag (eller igår eg., men hann inte trycka ut inlägget igår)

Tog min lilla favvoväg hem, tänkte om ni vill se den?

Jag och Ivar bor ju sedan årsskiftet i en persikofärgad fyrtiotalare på Haga – ett naturskönt blandbostadsområde fullproppad med små gröna dungar, kringelikrokiga GC-banor och lekparker.

Trivs så sjukt bra. Är glad prick varje gång jag närmar mig hagis.

Längs med min huslänga finns det en liten babyås (tror jag? Finns det åsar även mitt i städer?). Plus ett gäng babyåsar och backar till.

De är ju då min omväg, och man kan variera sig precis hur mycket man vill. Och få upp han den där pulsen på nolltid, fast främst njuta av det gröna och trailiga och leka lite mtb fast med stålis eller CX då.

Slira runt på klipphällarna och skutta över rötterna

Hoppa av och på och bära medan hagahararna och hagaekorrarna ägnar sig åt sina vardagsbestyr

Stå och glo ut i tomma intet och hoppas på bättre tider fast vara ändå nöjd i nuet, en minut eller två

Och rulla sedan vidare mot nya äventyrsäventyr (igår då avstickaren gjordes – lunchlöpning och lekparkshärj på eftermiddagen)

Tänk så mycket ett par små avstickarkickar ett par gånger om dagen kan göra för bajscovid-humöret!

MVH

er gravel girl next door