Pardon officeposeringen men sån är jag ibland. En officeperson.
Vill komma hem tense but comfy från Malalalaga, med lite mera läderhud på benen och fler kilon rakt in i musklerna
Vill springa stig, komma hem med lerfräknar all over
Vill traska runt i skogen hand i pyttishand med Ivar, skratta i ton med de porlande bäckarna och lyssna andaktsfullt på fåglarna
Vill sno åt mig ett gäng vägfinnarrundor med Jonas
Vill cykla i gilet, åh så skönt att slippa jacka!
Vill vara ännu mera ute med Ivar, och ännu mera efter föris – det är ju ljust om kvällarna!
Vill grilla korv.
Vill slippa ha gundekalling under kjolen, och extrasockor i kängorna
Vill jaga min och Nadjas vilda ungar genom Göteborgs underbara grönområden
Vill glida runt planlöst på Stockholms gator och snacka skit med roliga människor på kvällens krogar
Vill hinna med iaf några av de roligaste SMACK-vardagsrace
Vill dra upp någon firre ihop med brorsan från bryggan på Lidingö, kanske ska Ivar vara med och börja lära sig lite om den ädla konsten?
Vill bli avhängd en masse gånger under klubbens lagtempo
vill wheelsucka och nynna på Don’t leave me this way på distansrundorna
Vill ge er många fina inlägg straigh outta vårmagin där ute på vägarna
Vill inte skriva ett enda deppigt inlägg om min deppigaste årstid. Och kommer inte att behöva det heller. Från att ha sjukskrivit mig och gråtit mig genom vårar har jag med hjälp av medicinen cyklingen, och sedan två år tillbaka godisinen Ivar, har jag så sakteligen börjat uppskatta våren för den hon är.
Efter årets grådassiga skämt till vinter är det lite extra lätt att vårskria
I want you stupid vår!
Vad ser ni fram emot den här våren?
(fast alltså eh lär ju få en släng av SAD iaf, sånt kan man ju inte
riktigt påverka till hundra procent, men just nu känns våren hanterbar. Gott så.)
