When in sorrow, ride bikes my friend you’ll be better tomorrow

So I did. Tröskelmos på wattcykeln till dängigaste dängedäng till träningsmusik. I’m looosin it ♪

Tränade lite väl sent på dagen så WED/RLS* satte in. Sov skitdåligt. Men ändå.

På morgonen kröp bebben Ivar upp i min famn för lite högläsning innan frulle och föris.

Nu jobbar jag hemifrån till starkt kaffe och novembersolen rakt in i ögonen.

I’m better today.

* vid WED/RLS är hård fysisk träning kvällstid typ döden för sömnen. Efter min diagnos undviker jag sen kvällstid alla pass som inte är snälla junk miles. Men måste man så måste man.