Sådär casual indränkt i lervälling
Tja!
Kvalitetsbild va? Nåväl, var glada att det ens vart någon bild. SMHI, YR medflers sieri till trots fick jag igår träna i ett mingel av regn och grusstänk. Och motvinden? Den kom på slutet just när jag hade börjat bli rejält hungrig och därmed lätt irriterad (Katja tål inte hunger så bra).
Bästa grusguiden på denna assavern –
från ett Dalsland Runt jag missade på grund av Plutten i magen
Har jag sagt hur mycket jag älskar min Cannondale? Inte tillräckligt ofta, va. Nå – jag älskar min racer. Skulle ha kört Dalsland Runt på den. Alltså min cross Boone är fantastisk, styv, lätt, kvicktänkt etc. den också. Men Supersix Evos geometri är som skräddarsydd för min kropp. Boone är inte riktigt där (vilket jag får ta itu med till crosstävlingssäsongen, har några idéer). Jag sitter både raceigt och bekvämt, jag känner mig supersäker i kurvorna, cykeln lyder mig utan något tjafs. Vi är ett kanonteam helt enkelt jag och min goa Sir Arthur Cannondale 🎩👑
Nåväl, skitrunda som skitrunda, fin blev den i alla fall och rätt strong. Söderforsrundan är en av mina moderna klassiker. Fem upp-och-ner-mil på asfalt och grus med Dalälven och wow-vyerna ständigt vid min sida. Sämre kortisdistans kan man ha en regnig söndag i augusti.
Puss!