Dalsland Runt 2019 i fyrtioett bilder.

Dalsland Runt 2019 cats & gents!

Hey yo från en glad (icke namngiven, sorry sorry) man som käkar en lika glad depåbanan! Orkar inte med en regelrätt rr så ni får en bildbomb med comments den här gången. Se det hela som en pekbok för vuxna. Vuxna cyklister, alltså.

Fredag

Fredagen gick ut att ta sig från Västerås till Vänersborg och så från Vänersborg till Håverud. Inga konstigheter egentligen. Hade velat in i det sista om jag verkligen borde cykla.

Jag var lika delar segförkyld sedan fredagen före som pepp. Och tydligen med hjälmen långt ner på pannan. Men är man inte riktigt i form så är sådana missar fullt möjliga.

Anna hade både keps och form.

Många men uppenbarligen inte alla bar noir

Ena förevigade, ett moment som är lika obligatoriskt på DR som dag två-gruset mellan tänderna.

Fredagen bjöd på strålande väder och en motvind som hade varit elak om den inte var så snäll i junivärmen.

Jag dog rethostedöden men hängde med klungan till halvvägsdepån (mannen med bananen!) där jag tog fredagens mindre kloka nämligen att köra resten själv för “eget tempo”.

Eget tempo blev en envis solokvinnas kamp mot mot- och kantvinden. Mellan tramptagen funderade jag på om jag inte åter befann mig i Västmanland. Kanske fredagens enda mojodipp så här i efterhand

Meanwhile in Håverud kämpade en annan justerad hjälte mot den låga mojon. Det är fan inte kul att leva i stödkrage vare sig man är cyklist eller privatperson.

Tony mötte upp mig med några k kvar till slutdestinationen. Vi fick ett gäng hundra fab tramptag i den gudomliga fredagskvällen.

Voilà! Håveruds Hotell med sjöutsikt i så gott som alla rummen och utrymmen

Sedan middag, dås och säng. En svag förhoppning om en piggare kropp dagen efter och en härlig nycyklad känsla ändå. Småbarnsmammas lilla semester ju!

Lördag

Morgon

Man såg direkt att lördagen skulle bli en blöt historia. Regndjävulen i mig tog några danssteg ^^

och Anna var gullig nog att peta in en assaver extended i baken på min cross (medan jag som vanligt hämtade något jag hade glömt på rummet, i sista sekunden så klart)

Pigga eller ej så var det dags för avfärd!

Jag hade tidigt bestämt mig för att köra samma stil som i fredags dvs hänga på så länge den inte riktigt friska kroppen pallade för att sedan droppa och köra mitt eget _race

Det blev grus direkt. Och vilket grus också!

Platinagrus. Upp och ner gick det, och lika ont som det gjorde uppför lika glädjefullt var det att köra utför

Gjorde sällis med rando-Vic från Bergslagen

Gentlewoman Claire från GB

Och så hon den där med årets ben och skrikigast skivisar ;*)

Regnet öste på men det var varmt och stämningen på topp.

Men det var också på en topp – en asfaltsklädd sådan för en gångs skull – som jag bestämde mig för att lyda kroppen och droppade gänge som hade utökats med Ena, Malthe och säkert någon till.

Någon km in på hemvägen till Håverud ramlade en man ut från skogen. Mannen visade sig vara ingen mindre än Emil vars förkylda kropp hade fattat samma beslut som min.

Så vi körde ihop hem på den sinuskurvigaste Brudfjällsvägen och det var smådråpligt, storbackigt och kul! Jag svor dock åt min singelklinga. Palla ha så ont om låga växlar. Det måste bli en åtgärd på det omedelbums

Väl framme blev jag småstel och kall och tackade hotellet för hett kaffete och kaka mitt på dagen.

DNF:ad med flit kände jag en sting av FOMO men inte en gnutta bitterhet. KOM IGEN JAG HADE CYKLAT SEX MIL I WOW-NATUR liksom

Efter en mycket lång dusch och ett ännu längre försök att tvätta av den värsta leran från mina cykelkläder tog jag chansen att storchilla i sängen med ett gäng gamla tidningar som fanns på hotellet

Bästa sortens förströelselektyr!

Folks började ramla in från sina rundor och det blev snack och Melleruds goda brygder.

Tog så smått hojen till Upperud 9:9

och avslutade kvällen med en superb middag ihop med de andra hjältarna

Support your local brewery!

Kvällen avslutades med ett par partier snooker. Eller krogbiljard. Vår variant av Eurosports post-cykel-nöje. Mitt lag torskade båda gångerna fyi men men, det var skoj ändå

Söndag

På söndag måste kroppen och skallen vila. Sorry not sorry lite grann, hade förstås helst cyklat men det var ändå vettigt att vila efter omständigheterna. Det blev lite fina omvägar så nära vänernhavet som möjligt.

*** Bonus ***

Kartkungen Fredde bredvid depåvanen vid hotellentrén

Varg-t-shirten i presentbutiken vid akvedukten i Håverud

Den vackraste av alla köbildningar – den vid vattenslangen

Kort Vic Woods

So dear friends. Årets DR är förbi. Femton mil av möjliga fyrtio. Det var självklart lite tråkigt av att inte ha orken nog att cykla med de underbara cykelfolksen som (ihop med vägarna) är själva anledningen till varför man åker till fester som DR.

Samtidigt fick jag njuta rätt mycket i alla fall och det är ju som jag brukar säga –

– ska man lida (av i mitt fall ständigt sjuk småbarnsmammeickeform och racy thoughts) så kan man lika gärna göra det med stil. Och var gör man det bäst om inte iklädd merino och lycra i Dalsland?