Min erfarenhet är att helger som dessa blir de bästa, när man är med sina kompisar som är på samma nivå och man gör nåt kul ihop. När man övervinner nåt som inte bara är rutin, utan okänt och annorlunda. I skogen kommer man ifrån lite av det där grupptrycket som kan gälla i klungan på väg. Vi hjälps åt på ett otvunget sätt och skapar minnen tillsammans.
(från artikeln om min drömhelg i Bicycling, ett citat som stämmer så väl in på rides som DR)
Hej från kvinnan i rosa herrväst (den har btw Tony nu)!
På fredag smäller det. Dalsland Runt af Wenersborgs Racer Club. Det underbara tredagars scandorandoloppet som samlar cykelsjälsfränder från när och fjärran och som går på undersköna vägar och ovägar genom sydvästra Sverige och om man har tur även Norge.
Min vana trogen är jag på gränsen till (eller från, ty haft halsont sedan i fredags?) sjukdomsomgång nr 5673 i raden sedan i maj. Trycker i mig all ingefära och gurkmeja i världen, rör mig i slow mo och håller alla tummarna i världen för att det inte blir ännu ett sumpat cykeltillfälle, denna helgen jag har längtat till med hela hjärtat.
Har hört att positiviteten hjälper immunförsvaret på traven så här kommer en liten festlig recap på mina tidigare dalslandruntar. Voilà
#dalslandrunt15 ♦ #dalslandrunt2015
Känns ändå lite härligt att säga att man var med från början. Första officiella DR gick av stapeln 2015. Enfant terrible som jag är valde jag förstås att köra med min tävlingsracer. Med ett gäng modifikationer ↑. Ångrar inte en sekund. Hade det lättast och skönast i backarna. Och inte en punka på hela turen hehe. Däremot mådde gruppen sådär efteråt men äsch, den risken hade jag förstås inte tänkt på alltför mycket och tur var väl det. Orka harva runt 10 +17 + 10 mil på tunga föremål!
Förresten var det f d Sweco-kollegan Tikket-cyklisten Jonatan som hade tipsat mig om DR :))
Vi hade strålande sol första dagen!
Och typ årets största regnmängd (inte typ, så var det) under lördagen – den långa dagen! Hade teamat ihop oss med några fellow crazy heads och hade sketakul in i kaklet. Hade nog sällan skrattat så mycket under en cykeltur som denna dagen <3
kort Jonatan
Den här nu legendariska bilden på mig togs i en av depåerna under denna dagen. Kaffet hade tagit slut men kom igen, let them eat mud instead
För fler minnen från denna episka helg det glada året 2015 – in här på Velonode och läs min artikel.
#dalslandrunt16 ♦ #dalslandrunt2016
kort JSWG
Nämen vem ser vi här på min rulle (tro mig, det var tvärtom under dagen också)? Grön Cyklist-Anna ju! DR 2016 var vi hela fyra glada fricykelskitar som for ner mot vackra Vänersborg
jag
Tony
Anna
och Jonas och därav alla proffskorten
kort Victoire (som har en fin story därifrån)
Jag var både starkare än året innan och nykraschad på ett kurvigt GP så körde slut på mig på rakorna och småfegade i de torra gruskurvorna vilket störde mig för jag är inte typen som fegar i kurvorna. Men krascher spelar märkliga games i ens psyke så det var bara att gilla läget.
Hur som handlade hela DR 2015 om det sociala och det fina. Det var förvisso mer asfalt och mindre grus än 2016 men vägarna var lika wow för det.
kort JSWG
På söndagen gjorde jag livets undantag och bangade cyklingen fast jag var både frisk och inte alltför trött i benen! Istället tog jag skjuts med en gullig arrangör, badade racern (jepp, samma som året före) i Vassbotten, väntade in Jonas som hade liftat med en vätternklunga (hehe), packade ner oss och cyklarna i gamm-passaten och körde allt jag och passaten förmådde till Göteborg och Nadjas bröllop. Det följande dygnet blev kanske ett av de lyckligaste i hela mitt liv och ett minne jag vårdar ömt.
Då DR hade vuxit till sig det glada 2016 finns det en hel del svenskt och utländiskt skrivet om festen. Googla Dalsland Runt 2016 vetja!
2017 och 2018 vart jag utan kära DR. Hade ju blitt på smällen och så med lille Hoppetuss. Då har annat gällt. Mycket mer solo bikefulness, mycket mindre cykelsocialt irl och i medierna (har fortfarande svårt att förmå mig att instagramma t ex). Har arbetat upp en fin längtan.
Och jag undrar om inte DR saknat mig lite också. En fågel har viskat i mitt öra att det blir bra mer grus i årets upplaga. Det ser inte ut att bli för hett och för torrt.
Så här fick ni lite postpepp och prepepp.
Jag hoppas så så så att jag kryar mig lagom till helgen. Jag tänker förstås njuta oavsett – men jag kommer att bli olagligt deprimerad om det skiter sig igen. Så snälla gulliga ni, skicka alla styrketankar ni förmår till mig. Får jag en fin cykeldag av tre ingående så är jag faktiskt nöjd.
Oki boys & girls – let Dalsland shake again!
Puss.