Hej.
Suger ut musten ur mina sista ledighetsdagar. Har rationaliserat bort de flesta måsten (dammet syns ändå inte så här års) så att jag kan vara med Plutten så mycket som möjligt. Vi leker, ritar, läser, gosar, fikar, promenerar, tittar. Så ofta jag får borrar jag in näsan i paradisgläntan mellan Pluttens nacke och rygg. Under de sekunderna är jag fullkomligt orosfri och trygg. Om kvällarna är han en gräddbulle i min famn.
Hittills i år har jag hunnit med två intervallpass – ett i tisdags och ett igår. Det känns nice även om jag är mitt inne i en jobbigare WED/RLS-period så benen hinner inte återhämta sig riktigt som de ska. Men det är som det är, när jag börjar jobba kommer jag att förlägga de flesta tuffare passen till morgontid och då brukar benen sköta sig bättre nattetid.
Igår när jag åkte hem från cyklingen föll mjuk, maffig snö ner över staden. Idag har allting smält och det är grått och blött och +4 men känns som -2 istället. Men vi är inte de som är de liksom. Så fort Plutten har vaknat så kittar vi upp oss för både regn och fartvind och drar ut på lunch och häng med baby Anna – alltför long time no see.
I helgen blir det mer pluttid, mer träning och inte en dagsljustimma till spillo. Le, pussas, vitaminiseras för att orka vara starkare än någonsin när förvåren väl drar igång på måndag.
Ta hand om er. Puss.
