Vad minns en människa från sitt första år? Just inget särskilt. Knappt noll alls. Om någonting överhuvudtaget. Blott någon doft. En småtugga av en dröm. Någon förnimmelse. Eller kanske ett falskt minne av ett verkligt minne? Barn brukar ju beskrivas som självklara. Ändå är de mysterier. Nu har du gått och fyllt ett år min Ivar, mitt självklara mysterium – men du kommer nog inte att komma ihåg det. Men jag kommer att komma ihåg
Jag kommer att komma ihåg de första dygnen på BB
de första veckorna hemma, dimman, kärleken, tårarna, mina, dina
glädjen, lyckan
ditt skratt – ditt tusenkronorsleende varenda gång du ler
hur du kom ut med rynkade ögonbryn och ifrågasatte världens ordning med en gång #mittbarn
dina lår av renaste grädde, dina händer mjukt masserandes, din kattunge
knubbet, alla fina veck
farmors servis på ditt första kalas, gröna blad, bladguld runt
din glasartade blick då det hade öppnats för många paket och getts för mycket uppmärksamhet för att den lilla hjärnan skulle orka hantera det
AAAH! på natten då du vaknade och var fortfarande uppspelt efter kalaset
alla nätterna jag inte vågar sova, vågar knappt andas, hur våga andas när något så bräckligt ligger bredvid och måste skyddas från allt ont?
kommer att komma ihåg alla raka höger jag får av dina inte så pyttesmå fossingar när vi härjar i sängen
dina hundra and counting olika miner, en för varje smaksensation, en för varje känslonuans, en för varje nytt ljud
lyckan i ditt ansikte när du blivit sedd, bekräftad
och när du sett för första gången – ut genom tågfönstret, in i någon hushållsapparat
din örsnibbshy på hela kroppen – kommer att komma ihåg den dagen du sticks med din skäggstubb när du ger mig en kram!
dina feberstunder, min oro
när du började med mamamama
fortsatte sedan med lampa
men började till slut kalla allt (inklusive mig och lamporna) för pappa
– där är vi idag!
din första lilla blåsa mellan tummen och pekfingret
alla mina små leksaksinköp, nästan i smyg, hey förlåt material mom men men
hur snabbt du blev tung, och hur skönt och jobbigt i ett det blev att bära dig då
hur du är en skär liten marsipangris när du ligger där näckis och väntar på att bli vägd och mätt av BVC-tanten
namnet på den första BVC-tanten
kommer att komma ihåg ditt porlande jollerskratt när du får magen pussad vid blöjbyte
smaken av din nattfuktiga nacke mot mina läppar när jag nattar, ojoj
kommer att komma ihåg ditt bebisfejs, så runt, så fulländat, med kinderna något utanför overallhuvans inramning
när du började krypa, vift vift lilla rumpan
ditt öppna goda ansikte, ditt huvud oproportionerligt stort på bebis vis
de första fjunen
och sen gå, coola steg men minns inte exakt när förlåt. På något sätt har de fysiska färdigheterna inte spelat någon större roll
men när du sträcker dina korta armar mot mig och vill upp i min famn! De ögonblicken glömmer jag aldrig
kommer att komma ihåg alla våra oändliga barnvagnsmil
i snö, i slask, i grus, i sand
våra tillsammans-cykelmil – må de bli hundratals!
och massa saker till.
Du har nu fyllt ett år och vi som älskar dig har firat dig med pompa, tomatsoppa och tårta med ett tjusigt ljus i.
Hur mycket kommer du att minnas från ditt första år?
Inte mycket, nog inte särskilt mycket alls.
Var lugn. Jag kommer att minnas åt dig. Allting är samlat i min själ, nedtecknat i mitt hjärta. Grattis (i efterskott, typ en halv månad senare men spelar roll här på bloggen?) min Ivar, lev gott och ångra aldrig någonting.
Jag älskar dig.
mamma Katja
