Månad: april 2018

Kan inte få nog av dagar som idag, kan inte få nog av dagar med min honungstuss till pojke.

Snart sex månader, herre min, vart tar dagarna vägen? Gör vi mycket? Gör vi lite? Ju fortare tiden går desto större växer lusten att få vila i det här, just det här

vakna någon gång på morgonen, orka kolla klockan

ta upp dig ur sängen, en sömnig varmfuktig kanelbulle till kropp

massera din runda mage och ge dig kyssar överallt och snacka lite strunt

aghoo mama ghee phliphffs!

men också diskutera viktiga planer för dagen

oj har en halvtimme gått!

göra lite mat, räkna ett-två-tre… om skedar

äta. Lite lek på det och plötsligt är det sovadags igen

Jag tränar. Eller kanske läser lite, sitter i köket med en bok eller en tidning och en kopp presso. Eller kollar på Mad Men eller något annat. Eller gör rent hemma.

Eller sitter och är.

så hörs från sovrummet

puff 

a-puff

puff puff puff AAAHH!

skynda sig in. Ta upp kanelbullen. Kyssa överallt, tuff tuff

hej Hoppetuss! Ska vi gå till parken? Eller ner på stan? Eller åker buss någonstans? Träffa mammorna?

Aghee poo!

…

och rätt som det är så är det kväll. Har vi gjort mycket? Har vi gjort lite?

Nattning, pussa dig gonatt, du nattas av pappa.

Skriva lite, kanske detta inlägg. Titta på något. Dricka kvällste. Gå in, plocka av kaninisfilten från ansiktet och lägga handen på din mage,

fjäderlätt beröring, så mysigt

lätt puff

ojoj! Bäst att inte störa dig i sömnen.

Kan inte få nog, kan inte få nog av denna honungstiden.

Hej! En måndagslista i klassisk bloggarstil här, fem saker jag ser fram emot denna veckan. Voilà:

un. att faktiskt se slutet på gårdagens Paris-Roubaix. Självklart bestämde sig förstagångshejaren Ivar för att bli trött och gnällsig just två mil före the epic win så det var bara att hejdåa Johan & Co, stuva in miraklet i vagnen och bege sig ut i våren igen.

Fast Paris-Roubaix känns lite sisådär just idag ♥

deux. att dra ut på minst två joggingturer med mountainvagnen vår, nu är dessutom så gott som alla GC-banor sopade, wii så vi kommer lätt till Rocklunda-terrängen.

Har ni förresten märkt att en ny kategori har dykt upp på bloggen? Under Träna med barn samlas inläggen som handlar om team Katja & Ivar (och så småningom Jonas också) – ett värdefullt erfarenhetsarkiv är meningen i likhet med Min gravidträning-arkivet.

trois. att äntligen få lya ciclistan färdigplåtad inför visningen. Herre som jag har skrubbat nu. Och stylat. Och kommer att fortsätta styla imorgon fram till fotografens ankomst på eftermiddagen. Fan så tråkigt att styla Hemnet-style. Sterilisera hemmet liksom. Kanske köper en Ögon Cacao-tavla och hänger upp lite ironiskt. Nä skojar. Håll i alla fall tummarna för att mitt hem inte ska bli sönderdissad av fotografen i eftermiddag

quatre. att fira mammas lilla bäbis som fyller hela sex månader nästa vecka! Omg! Bommade femmånadersbrevet så får kompensera med ett längre sexmånadersbrev istället. Nya urgulliga 6 mån+ nappar med djurmotiv är i alla fall inköpta. Ett BVC-besök står också på schemat och det är alltid spännande.

cinq. att köra några längre monarkpass eftersom tuss nu sover längre på eftermiddagar så jag har lagt om ordningen något.

Fast jag kom på några till: att se klart Mad Men så jag slipper gå runt som en osalig ande och undra vad som händer näst, att jobba på min bokläsarro som är något vacklande efter mitt livs kanske längsta bokläsarlösa period (säkert tre månader om inte mer? Åh som jag läste den första amningstiden, hur hade jag klarat orken utan böckerna?), att köpa de där Adidas Gazelle jag sneglat på hur länge som helst samt att sälja av lite fler gamla cykelprylar jag inte har någon glädje av just nu. Och njuta av min frenemy våren.

Puss och nu kör vi veckan!

God morgon söndag! Vi börjar med en mysig sak så jag får det gjort

Save klart ✔ Att lägga till en ny hoj under My Gear på Strava är rätt tillfredställande eller hur?

Hittills hade jag ju kört enbart en tur på trekkisen ifråga och den gick mest ut på att vänja sig vid sänkstolpen (läs: leka kontorsstol ute i det fria) samt bikefittas lite till. Klen som jag är i knäna och ryggen kör jag alltid en sådan tur när jag blir med en ny cykel – ofta är det något som behöver småjusteras inför det skarpa läget.

Igår fick dock både cykeln och jag bekänna färg som faktiskt mountainbikers. Tyvärr var det långt till de kaliforniska bergen men ett ganska lagomt avstånd till den tallbeklädda rullstensåsen mellan Alberga och Kungsör aka fina Björnlunken-banan à 18 km stökig cykelglädje så vi styrde saaben dit.

18 km är så perfekt för en trevlig men ändå asajobbig tur tycker jag. Alltså hade dessa 18 km gått i snabb grusvägig Cykelvasan-ish stil hade det känts kort och småtråkigt. Men Björnlunken-banan är inte direkt någon bana man får så mycket gratis på, möjligen någon kilometer precis i slutet. I övrigt fastnar man och självvälter om man inte driver framåt hela tiden.

Igår var min andra gång på Björnlunken-banan och första gången som icke-gravid cyklist (här är btw inlägget om vecka 23-turen full med Jonas vackra kort). Nackdelen var att jag inte hade min grymma fotograf pysandes bakom mig tagandes läckra #foreverbuttphotos. Fördelen var att jag inte behövde noja mig för den lilla tussinvånaren i min mage.

Alltså passade jag på att njuta av följande saker:

njutning ett: Stora hjul. Fy fan vad jag älskar 29. De svalde precis allt – rötterna, rull- och standardstenarna, småstockarna etc. Trodde inte det skulle kännas så annorlunda mot 27,5 men det gjord det visst. Behövde egentligen bryta flowet två gånger och det var i de två superbranta och knixiga uppförsbackarna min nuvarande form inte räckte till (samt när jag kört vilse och behövde ringa Jonas då)

njutning två: Vädret. Det var helt perfekt. Runt 10-11 grader, lagom soligt och inte så blåsigt i och med i skogen. Jag blev till och med för varm haha.

njutning tre: Ansvarsfriheten. Äntligen kunde jag slappna av och köra på ordentligt. Att vid misslyckanden och urfeganden cykla tillbaka, vända och köra igenom partiet en gång till för att sätta det.

Allting var förstås inte smooth rakt igenom. Banan var inte i perfa sommarskick, med många grenar och annat jox från skogsavverkningen och en många skariga ispartier där man fick hålla tungan rätt i mun för att inte sladda av. De sommartid så snabba gruspartierna var tungtrampade på grund av den tjälblandade lersörjan. Rumpan blev blöt direkt och höll sig blöt under hela passet på grund av alla pölarna. Jag triggas dock av sådan åkning och hade kul – förutom de obligatoriska vilseåkningarna som väckte irritation speciellt gången jag körde ut på någon hästskitig åker där hjulen bara sjönk rakt igenom.

Hur kändes kroppen och dess form då? Lite för tung. Lite för flåsig. Lite för ojämn. Med för få färska mil i sig. Precis som jag hade förväntat mig – men med den lilla bonusen att benen kändes starka, och ögat skarpt, och spårvalet säkert. Skitkul hade jag och det bådar gott inför den fortsatta resan.

Puss och ni har väl också cykelhärjat ute i våren i helgen hoppas jag?

English: Yesterday, I did some fab mountainbiking at and around an esker between Alberga and Kungsör in Södermanland. It was just dirty and fun and I loved riding a 29-er.

Torsdagsintervallernas anlete.

De var vita på morgonen innan jag började städa lägenheten…

Trött? Sätt dig och kör. Tråkigt? Sätt dig och kör. Rastlös? Sätt dig och kör. Glad? Sätt dig och kör. Lycklig? Ah men sätt dig och kör. Nere på botten? Men k ö r! Kör kör kör. Underskatta inte värdet av de där timmarna. Den där timmen. De där minuterna. Den där evigheten. Underskatta inte effekten av att byta om till ett par korvskinnsbyxor, till ett par vita sockor, till ett kit så dikt an ditt skinn att det efter några minuters svettande är ett med ditt skinn. Underskatta inte naturens kemi och vad den gör med oss när vi bara k ö r.

Underskatta inte värdet av ett vanligt standardcykelpass en vanlig standarddag. Så ska du se att allting löser sig och om inte annat så för stunden.

Och det är inte fy skam det heller. Puss.

Somliga cyklar i trasiga skor. Säg vad beror det på?

Hej folksis.

Kortet ↑ får symbolisera att det mesta av min cykelspecifika träning har i år skett inomhus för nu har vi alltså levt strax över tre månader av detta året 2018. Ett helt kvartal byråkratiskt uttryckt. Tänkte det vore kul att titta på min träning under det första kvartalet. Normalt sett loggar ju jag och stravar all träningen (förutom jobbpendlingen, rama motionen osv – ni kan läsa om hur jag räknar och loggar här) men detta året är ju speciellt på så sätt att jag inte sätter någon som helst prestationspress på mig själv och i det ingår att med flit hålla inne med siffrorna när och om jag orkar logga. Så det blir mest ord ok. Vi kör.

Min träning har bestått av

→ korta inomhusintervaller på Monarken (främst HIIT) à 25-30 min/pass ca 1-3 ggr/v

→ några längre men ändock rätt korta utomhuspass på den dubbade crossen à 1-2 timmar/pass ca 1-2 ggr/v

→ ett mtb-pass som knappt räknas som mountainbiketräning eftersom jag mest körde på asfalt/grus för att kolla inställningar

→ ett gäng joggingpass med multisportvagnen à 5 km/pass ca 1 ggr/v

→ fyra skidpass uppe i Hedesunda à 5-10 km/pass

→ ett simpass i bassäng à 500 m/pass

→ då-och-då-rygg- och coreövningar *slarver*

Min motion har bestått av

dagliga promenader främst med barnvagnen à 5-15 km/promenad. Eller motion schmotion, herregud. Jag älskar våra promenader och är fortfarande bra restriktiv med multisportvagnen – enbart kortare löpturer – just för att ha så många underbara klassiska titta-på-varann-promenadtimmar i benen och i hjärtat.

Vad jag har saknat träningsmässigt

→ distans ofc. Har inte kört ett enda någonting-pass över två timmar. På vardagar är jag ensam med Ivar dagtid och på helgerna har jag sällan velat vara borta längre stunder från familjen ändå just för vi inte haft så mycket kvalitetstid ihop på vardagar (Jonas tänker lika). Nu med ljusets intåg i vardagen och en något piggare familj blir det mer av den varan. På egen hand och snart även med lille tuss i cykelkärran. Men räkna nog ändå inte med några episka distanser Mallis runt-style i år. Allt har sin tid och i år är kortare och intensivare min cykelmelodi.

Vad har varit roligast

→ att upptäcka att mina vintertekniska skills är inte bara sämre utan till och med bättre än förr (kanske för att jag inte har någon tid att förlora på mesandet just nu hehe). De flesta utomhusturer har ju varit på mycket isiga och brötiga underlag och jag lät cykeln dansa under mig! Så skoj. Fast jag längtar till torra stigar och grusvägar ändå så klart.

Och så träna ihop med min bäbis så klart. En helt klart surrealistisk känsla typ vänta nu… är jag ute och springer med min son i vagnen? *lätt svimning*

Vad har varit svårast

→ ja inte är det jippie jag skriker inför varje gång jag ska upp på den stumma monarken och svettas inomhus. Fast nä, det är mer okay än någonsin tidigare faktiskt. Svårast är nog ändå att få ihop träningslogistiken när man är egentligen för trött för annat än ligga som en kanelsnäcka i Jonas famn och stilla gråta med en kolaskruv (från Coop i stan, de är färskast där) i munnen. Men man vet ju – alla i hushållet blir gladare om mor är nytränad, så är det bara.

Vad har varit tråkigast

→ S t r e t c h a. Tristaste jäkla träningsbisysslan i hela världen. Och självklart är det just där jag brister. Stel som en canyonram ungefär. Skärpning Katja!

→ Vara sådär utdraget halsont-svag i kroppen-sjuk som jag var i hela två veckor för ett par veckor sedan. Snacka om demotivational

Och summa summarum…

så har årets första kvartal inneburit typ 60 % rörelse/motion och 40 % specifik träning. Eller någonting i den stilen. Jag är både lycklig (Ivar Jonas vänner <333) och mår dåligt (annat privat) och alla som har någonsin mått dåligt vet hur mycket energi omåendet kräver av en dygnet runt, även om man är stark, van vid att hantera sådant sedan många år tillbaka etc etc. Men om jag får sammanfatta träningskänslan så har det varit som att liksom både återfå sin gamla styrka men ändå lära sig att träna på nytt eftersom kroppen inte riktigt känns och beter sig som den gjorde före bebådelsen. Förutom den där ta i för kung och fosterland-biten. Där är den precis likadan vilket ju bådar gott inför de kommande utmaningarna.

Over and out som man sa på den gamla bloggtiden, nu ska jag städa lya ciclistan inför fotograferingen och så blir det #intervalltorsdag på Monarken senare idag. Dubbla pass med andra ord hell yeah. Puss!

English: Here is my training in the first quarter of 2018: ~60 % motion/non-specific exercise and ~40 % cycling specific-exercise.

Inläggsförsök ett, kort morgonsovstund

God tisdagsmorgon folks!

Haha, att det ändå var några som gick på elcykelkattenpranken. Hihi! Ett typiskt inlägg som var ett skärt nöje att skriva – just för att det var så pass icke-jag att skriva på det viset, men man vet ju aldrig haha.

Nåväl, det är inte längre den första utan den tredje april. Jag håller på med ett inlägg där jag sammanfattar träningen under årets första kvartal men den tar lite tid och plutten vaknar när som helst nu.

Tänkte berätta en annan grej så länge. En rolig grej! Har ju nämnt att vi ska flytta snart ja, aight?

Kolla så här ligger det till. Vi bor fint geografiskt och den berömda fyrtiotalisten lya ciclista är bra mysig men det är trångt, mycket trångt. Fyrtiotre hiss- och balkonglösa kvadratmeter på tre personer och bra med många cykelindivider, och då har vi ändå krympt parken så gott vi kunnat nu när Ivar är pyttis. Lägg till alla andra saker på det så får du något som i bästa fall kan gå som gemytligt kaos… 

Inläggsdel två, på bussen på väg hem från mammahänget

Vi behöver alltså större. På riktigt. Och tyvärr så har vi inte lyckats hitta något köpe-större i vår smak och inom vår budgets ramar. Inget barnvänligt i alla fall. Inte än.

Inläggsförsök tre, under långa sovstunden väl hemma

Blogga nu? Nä fanken jag hoppar på Monarken och kör en GCN-halvtimma istället.

Inläggsförsök fyra, ff trött Ivar äter på sin Sophie-giraff

SLUUUT efter halvtimmen, sura ben alltså! Skidorna och stockholmsmilen till fots igår alltså…

Så då har vi bestämt oss för en i smart lösning! Vi ska nämligen

Inläggsförsök fem, Tuss utslagen i sängsis med kaninsnutten över ansiktet

pausa ”bostadskarriären” 😬 och mellanlanda i en hyresrätt. Japp, en alldeles sprillans ny och alldeles kommunal sådan. En med tre rum och kök, en balle vi har beställt inglasning på ty jag nyttjar aldrig balkong annars (ogillar äta utomhus, har fågelfobi etc.) och en egen odlingslott utanför.

Katja och Jonas i en vit och fräsch nybyggd lägenhet? När vi normalt tycker att funkis är lite väl modernt ändå och gärna bor i sönderfallna praktpalats till lägenheter?

I början var jag skeptisk (precis som till att sälja mina ord till finaste samarbetspartnern Watt-LifE men sedan så… SKOJAR) men sedan tog förnuftet och nystartsglädjen över.

Tja varför inte? Jag har inte bott i nytt på hela fyra flyttar (har flyttat över fjorton gånger i mitt liv men det är en annan historia) och vi kommer att bo där ett kortare tag, under tiden vi letar något nytt eget. Läget är stadsligt men ändå grönt, den nya lekparken utanför är grym, cykelbanorna går åt alla väderstreck och fasaden är mysig, i trä. Det känns förbaskat skönt att allting (egen tvättmaskin, drömmer jag?) finns i lägenheten och att det är en hyresrätt så man slipper bry sig. Plus att jag älskar blandningen man får till grannarna när man bor i hyresrätt.

Nä men nu brer jag på igen. Hur som! Det har blivit en småromantisk grej för oss att gå/åka/cykla förbi husbygget och titta till vår lilla hyrestrea.

Vilket jag gjorde häromveckan på min trekkis!

Stod där och solade oss, mig och trekkisen alltså, och lyssnade på byggarbetsplatsens pigga ljud.

Tänk så roligt! Vår lilla familj, in i en nybyggd mysig trea i ett familjevänligt och superduperekovänligt hus. Det känns bra i hjärtat. Och om jag tänker odla något på lotten?

Det kan ni ge er fan på. Blommor att sätta i vas och ha på bordet och måla av först när de börjar vissna för de är som vackrast då.

Puss och om 25 dagar prick flyttar vi! 🔑

English: In 25 day’s, we’re moving to our new rental flat where we’re going to live until we’ve found something permanent. I’m excited and it feels good.

Inlägget är ett annonssamarbete med Watt-LifE.

Äkta cykelglädje mäts inte i antalet tramptag!

Hej vänner, ÄR NI LADDADE?

Som ni kanske har märkt så har den här bloggen gått på sparlåga ett tag. Jag har skyllt på tidsbristen och tröttheten men sanningen är den att jag inte har fått blogga om mina cyklar för min nya samarbetspartner – Watt-LifE som nu gör intåg på den svenska marknaden med min hjälp.

Jag har knappt kunnat bärga mig men idag får jag äntligen berätta den glada nyheten:

Den smala retrodoftande CYKELKATTEN.CC – Cykel, punk och kärlek

blir istället

den moderna breda ELCYKELKATTEN.SE – Cykellyckan är svettfri!

Härmed blir jag den första svenska influencern som helhjärtat satsar på att blogga enbart om motorassisterat cyklande. Just så – en blogg om elcyklar, det trodde ni aldrig om mig va?

Jag ska vara ärlig. I början när elcyklarna precis kom till sportvärlden så var jag skeptisk. Vilken onödig grej, tänkte jag. Ännu en leksak för de som har allt, ännu ett sittande transportmedel i ett land där vi redan sitter för mycket muttrade jag. Okej att de används av de av någon anledning muskelsvagare eller som bruks- och lastcyklar – men vad ska friska idrottande människor med dessa till? Är inte ansträngningen ett av (självända)målen med cyklingen?

Nein så är det inte alls längre! sade Kurt Kalkhoff med bestämd röst när jag ringde upp Watt-LifE och ställde frågan. Elektrofahrräder ändrar helt sättet mann trampar på in skogen, man blir inte trött und man kan träna med scheibenbremsen utan att det droppar svett ner dit und ja, mann kan få en premie om man säger att mann tänker ta elcykeln till jobbet! 

På besök hos Watt-LifE i Neuruppin

En premie för att man cyklar till och från jobbet så länge cykeln delvis drivs av elkraft?

Hur bra är inte den moroten för alla oss som är så innerligt trötta på att trampa oss trötta i ur och skur?

Åh, det brummar i mig av elcykellycka när jag berättar om detta för er! Tänk att jag får vara med och övertyga Cykelsverige om att det är byta upp oss vi behöver för att bidra till både ökad hälsa och ökad ekonomisk tillväxt.

Vad innebär nylanseringen för er kära läsare förutom att ni kommer att omdirigeras till elcykelkatten.se framöver?

Nu är det äntligen slut på inlägg som innehåller svett i ord eller på bild, skitiga kläder och fraser som trött, mör, helt slut… Jag har helt enkelt märkt att jag aldrig mer behöver känna mig trött, svettig eller skitig tack vare min nya samarbetsbästis Watt-LifE som gör att jag i år kommer att köra MTB på deras värsting Watt-LifE X-free 😍

Vill ni veta mer om satsningen och hur jag tänker förändra Cykelsverige tillsammans med Watt-LifE?

Lyssna då på nästa avsnitt av CYKLISTPODDEN som byter namn till somriga AFTERE-BIKE med Katja och Kurt.

Puss och glöm inte att följa @elcykelkatten på Instagram 🔌✌