God morgon söndag! Vi börjar med en mysig sak så jag får det gjort
Save klart ✔ Att lägga till en ny hoj under My Gear på Strava är rätt tillfredställande eller hur?
Hittills hade jag ju kört enbart en tur på trekkisen ifråga och den gick mest ut på att vänja sig vid sänkstolpen (läs: leka kontorsstol ute i det fria) samt bikefittas lite till. Klen som jag är i knäna och ryggen kör jag alltid en sådan tur när jag blir med en ny cykel – ofta är det något som behöver småjusteras inför det skarpa läget.
Igår fick dock både cykeln och jag bekänna färg som faktiskt mountainbikers. Tyvärr var det långt till de kaliforniska bergen men ett ganska lagomt avstånd till den tallbeklädda rullstensåsen mellan Alberga och Kungsör aka fina Björnlunken-banan à 18 km stökig cykelglädje så vi styrde saaben dit.
18 km är så perfekt för en trevlig men ändå asajobbig tur tycker jag. Alltså hade dessa 18 km gått i snabb grusvägig Cykelvasan-ish stil hade det känts kort och småtråkigt. Men Björnlunken-banan är inte direkt någon bana man får så mycket gratis på, möjligen någon kilometer precis i slutet. I övrigt fastnar man och självvälter om man inte driver framåt hela tiden.
Igår var min andra gång på Björnlunken-banan och första gången som icke-gravid cyklist (här är btw inlägget om vecka 23-turen full med Jonas vackra kort). Nackdelen var att jag inte hade min grymma fotograf pysandes bakom mig tagandes läckra #foreverbuttphotos. Fördelen var att jag inte behövde noja mig för den lilla tussinvånaren i min mage.
Alltså passade jag på att njuta av följande saker:
njutning ett: Stora hjul. Fy fan vad jag älskar 29. De svalde precis allt – rötterna, rull- och standardstenarna, småstockarna etc. Trodde inte det skulle kännas så annorlunda mot 27,5 men det gjord det visst. Behövde egentligen bryta flowet två gånger och det var i de två superbranta och knixiga uppförsbackarna min nuvarande form inte räckte till (samt när jag kört vilse och behövde ringa Jonas då)
njutning två: Vädret. Det var helt perfekt. Runt 10-11 grader, lagom soligt och inte så blåsigt i och med i skogen. Jag blev till och med för varm haha.
njutning tre: Ansvarsfriheten. Äntligen kunde jag slappna av och köra på ordentligt. Att vid misslyckanden och urfeganden cykla tillbaka, vända och köra igenom partiet en gång till för att sätta det.
Allting var förstås inte smooth rakt igenom. Banan var inte i perfa sommarskick, med många grenar och annat jox från skogsavverkningen och en många skariga ispartier där man fick hålla tungan rätt i mun för att inte sladda av. De sommartid så snabba gruspartierna var tungtrampade på grund av den tjälblandade lersörjan. Rumpan blev blöt direkt och höll sig blöt under hela passet på grund av alla pölarna. Jag triggas dock av sådan åkning och hade kul – förutom de obligatoriska vilseåkningarna som väckte irritation speciellt gången jag körde ut på någon hästskitig åker där hjulen bara sjönk rakt igenom.
Hur kändes kroppen och dess form då? Lite för tung. Lite för flåsig. Lite för ojämn. Med för få färska mil i sig. Precis som jag hade förväntat mig – men med den lilla bonusen att benen kändes starka, och ögat skarpt, och spårvalet säkert. Skitkul hade jag och det bådar gott inför den fortsatta resan.
Puss och ni har väl också cykelhärjat ute i våren i helgen hoppas jag?
English: Yesterday, I did some fab mountainbiking at and around an esker between Alberga and Kungsör in Södermanland. It was just dirty and fun and I loved riding a 29-er.
