Morgon!
Efter en helkeff natt med fruktansvärda benmyror men en bra skönare morgon med bebislek och ett hett Mad Men-avsnitt bestämde jag mig igår för att friskförklara mig själv för det vore ju skönt att ta ut den där rosa konfekten till Trek Procaliber 6* på en premiärtur eller hur?
Sagt och gjort. Jag kittade upp mig i lite vad som ty bebiskaos hemma, Jonas tog över tussemysandet och jag var fri att cykla vart jag än ville.
Ärligt talat visste jag själv knappt vart jag ville. Jag ville nog mest ut och känna på cykeln, dess geometri och ergonomi samt knäppa lite kort på den i skogen. Själva cyklandet fick tyvärr för det mesta ske utanför just skogen ironiskt nog. Västmanlands stigar påminner mest om knögliga rodelbanor med alla islagren på dem och jag orkade inte hålla på och äventyra tänderna nu så här första dagen. Till nästa vinter blir det förstås dubb men inte än. Slirade lite på iskluttarna runt anundshöghögen och det var väl allt iscyklande. Hade förstått det innan avfärden men är man sugen så är man sugen ni vet.
Hur kändes det? Att bestiga en tjugoniotummare var förstås speciellt. Förvisso tänkte jag på det enbart under de första hundra metrarna men då jag inte cyklade något tekniskt igår så är det förstås svårt att uttala sig om cykelns skarpt läge-egenskaper. Och eftersom det blev årets första dubbfria tur så var det också svårt att uttala sig om cykeln kändes tung eller inte (som om det spelar någon större roll när själva cyklisten plus hennes vinterkläder prylar mm väger en del just nu). Med andra ord får jag återkomma med en rejäl recension när jag har mountainbikat cykeln på riktiga stigar och med en något mindre postförkyld kropp ett par gånger. Jag har hur som en bra känsla i magen – det kommer att gå fort när det väl går fort på den här cykeln!
Avslutar med en liten vlogg om premiären. Tyckte det var skoj att cykelvlogga på hemmaplan så fick för mig att spela in en ny rörlig historia åt er. Hoppas ni gillar den om inte annat för att jag erkänner något jäkligt pinsamt som hände under turen. Som sig bör. Puss.
* här kan ni läsa mer om configen och mina tankar kring årets mtb-fokus