Tja! Hur mår ni?
En helslut mammaartist här. Ivar är i en fas då han kräver uppmärksamhet typ hela tiden. Bökar med maten och är precis hur mottaglig som helst för alla intrycken. De senaste dagars blogginläggen är författade i (på?) kollektiva trafikmedel och på gående fot under promenaderna. Yes, det är pokémonjägarna och Cykelkatten (fast om någon undrar så är jag mer en ingresstjej).
Igår hade min sötebrödis mycket att titta på. Jag lärde mig nämligen att rikta cykelhjul. Hade ju för länge sedan bestämt mig för att bli ett klokare jag under mammaledigheten och vad passar då bättre om inte att ta itu med vissa gamla kunskapsluckor som oförmågan att rikta mina egna hjul?
Fast egentligen var det AK:s idé från början. Han hade påpekat lite milt att det vore bra om jag kanske kunde lära mig under hans instruktioner. Point taken, så fick det bli.
Så igår kom AK över med hjulriktningsstället och verktygen. Efter lite småskamsen rengöring med babywipes var det skeva hårt ansatta crossbakhjulet redo att langas upp i stället.
Skevheten estimerades med hjälp av stället. Ekerdimensionen och spänningen mättes och kollades mot tabellen som visade hur spänningen borde vara. Sedan var det dags att börja skruva på ekrarna och ömsom dra åt, ömsom släppa på spänningen. Nippeljävlarna satt bra hårt så där fick man faktiskt hålla emot med tången.
Det hela tog ett tag. AK som hade gjort det hundra gånger hade förstås bra känsla för finliret medan en annan fick mest ställa frågor och få in logiken i vilken eker som behövde dras åt/släppas på.
Till slut blev hjulet finfint och rakare än vad det ”måste” vara till och med. Det hade tagit sin lilla tid men så är det – att rikta hjul är ett något tidskrävande precisionsarbete. Efter denna första gången kan jag förstås absolut inte påstå att jag nu kan börja rikta folks hjul till höger och vänster. Det kommer att kräva ett gäng försök innan jag kan säga att jag kan det ordentligt. Men nu vet jag hur man gör och vem vet, kanske blir det till att investera i ett eget hjulriktningsställ och en egen tensiometer när det väl finns plats och tid till att pyssla om mina egna hjul. Tills vidare får jag låna grejerna och fortsätta träna. Vill ni också lära er? Fråga en vän som kan eller läs här kanske? Bra guide tycker jag.
Tack AK! Och ni andra kan väl lyssna om mitt något speciella förhållande till cykelmek i det senaste avsnittet av CYKLISTPODDEN. Puss!