Hah!
Skulle ner och hämta barnvagnchassit (stuvar in Hoppetuss in i liggdelen uppe i lägenheten och sätter sedan ihop ekipaget innanför husporten) och slogs av hur klockers synen som mötte mig beskriver vår petite familj.
Familjen Hjul eller vadå?
Ivar Hjul
Jonas Hjul
och Katja Hjul.
Man skulle också kunna trycka upp fotot i någon kluristidning och ba ”Hitta alla hjulen på fotot (Rätt svar hittar du på sidan 58)”.
Eller snarare alla däcken? (och då är det ni ser enbart 15-20 % av allt hjulrelaterat bråte vi har och tjuvarna göra sig icke besvär – crossarna är nere i förrådet högst tillfälligt)
Men det är ju vi det. Ett litet gäng som vägrar sitta still – förutom kanske ett synkat ögonblick på kvällen då gitarren strängas om (den behöver jämt strängas om!), teet hälls upp i stora koppar, fåtöljerna värms upp av våra rumpor och bäbisens runda ansikte skiner av överlycka för han får sitta i famnen på en av oss och titta på den andra av oss. Gänget som blivit till tack vare hjulens förmåga att föra människor samman.
Vi är inte ensamma. Likt Amelie från Montmartre blundar jag och tänker på alla som precis i just detta nuet möts tack vare den enda uppfinningen som tål att återuppfinnas varje dag
– hjulet.
Puss och låt ekerglansen skina på er.
