Hej från en uppgiven skribent.
Återigen finner jag mina inläggsidéer på en (nischmäsdigt, inte moralmässigt) närliggande blogg. I år tydligare än på länge, även om jag känner igen mönstret i hela den bloggens gränssnitt sedan flera år tillbaka.
Tyar man lägga många timmar på ett inlägg och blotta sitt inre när resultatet kommer att hamna som mall för en annans content?
Egentligen hade jag skitit i/blivit smickrad om jag såg något inlägg som inspirerats av mitt sätt hos någon. Småplagiat sker kors och tvärs, herregud människor är människor. Men när idéstölden sker systematiskt, medvetet och av en aktör som marknadsför sin luddigt kommersiella blogg med mässandet om kärlek och empati i vart och vartannat inlägg samtidigt som hen inte drar sig från att knycka tankar och formuleringar från (minst?) en kollega inom den redan smala branschen och vilseleder sina läsare att tro att det var hens idéer så blir jag mörkrädd. Ett sådant beteende hade aldrig accepterats inom skol-, musik-, film- eller den ”vanliga” arbetsvärlden. Hade jag gång på gång presenterat en studiekamrats idéer – om än kryddade – för min lärare så hade jag i bästa fall fått en tillsägelse och i värsta fall blivit avstängd från högskolan. Tyvärr sker sådant hela tiden men tack och lov så finns det ett regelverk och lagar som reglerar sådant. Dock inte riktigt när det gäller något så ”flummigt” som fritt tillgänglig bloggcontent vilket gör att ohederliga själar som denna bloggare får fortsätta bygga sitt varumärke med hjälp av andras hårt framarbetade idéer. Här har bloggvärlden en bit kvar att jobba med. Vi är inte många som bloggar om och kring cykel här i Sverige och utomlands och vi har koll på varandra. Självklart händer det då och då att samma ämnen – t ex ett lopp, eller någon annan händelse – avhandlas på flera bloggar samtidigt vilket är skitroligt för olika perspektiv på samma tema är roligt och berikande att ta del av. Men det skulle aldrig falla mig in att marknadsföra min blogg på ett sätt nästan identiskt med mina kollegors bloggar, posta gång på gång inlägg på inlägg med samma idé som mina kollegor eller använda formuleringarna som mina kollegors – utan att först fråga om lov och/eller referera till den aktuella bloggaren. Jag skulle skämmas. Denna person verkar inte göra det utan tror säkert att det är så man jobbar även om fler och fler jag känner har observerat beteendet som är bortom den kamratliga konkurrensens ramar. Jag har läst en del juridik men rådgör ändå med de jag känner som kan detta med upphovsrätt. Att kreera en blogg och dess beståndsdelar är ett mycket roligt men också mycket krävande arbete som tar tid och energi. Det är en tacksam syssla men man tappar ju nästan lusten att hitta på nya rubriker och tankar. Man kanske borde stjäla tillbaka för att jävlas?
Nä, det anstår inte den första oberoende bloggen med både cykel och kärlek i slogander och i innehållet.
Nåväl. Jag har blivit tipsad om att skicka en faktura så som man skickar till tidningar som utan lov använt ens foton i sina artiklar. Får se.
Under tiden – äkta kärlek på er som läser, och på er som berikar Internet med era egna, fantastiska ord, bilder och idéer. Och du som känner dig utpekad – tro på dig själv. Du har din egen stil och sitter på en massa egna tankar. Sluta jämför dig med andra och försök inte vara någon (några?) du inte är. För din egen skull om inte annat. Du duger precis som du är 🤝
Update: Bloggaren ifråga har skolat om sig till en feelgoodfloskelinfluencer. Med andra ord fortsätter hen att sno fast från andra inom sin nisch. Grattis och gu så skönt att slippa mötas av din falsksnälla uppsyn i mitt flöde.
