Morgon och tack hörni. Gårdagens inlägg om de orättvisa maktförhållanden inom cykelsporten slog många statistikrekord, men viktigast av allt blev att så många tog sig tid att kommentera och diskutera kring inlägget i de olika sammanhangen där inlägget delades. Många hundra kommentarer och det fortsätter. Kolla in t ex Vi som älskar landsvägscykling m fl cykelgrupper på FB.
Någon är arg – någon är glad – någon är kränkt – någon tycker att jag snackar skit – någon orkar knappt läsa hela inlägget – någon vill berätta om sin sida av saken – någon ifrågasätter mina tankebanor – någon är lättad. Oavsett reaktionerna så är jag glad att så många bryr sig. Det är precis det som är meningen. Om en enda person får upp ögonen för hur det faktiskt är så har jag lyckats. Hoppas andra starka krafter tar vid där mina tankar slutar – jag tänker i alla fall fortsätta stå upp för det rättvisa inom cykelsporten gällande alla moment, där jämställdheten är ett av dem. Ett specifikt inlägg om hur arbetet med att stävja orättvisorna kommer – fortsätt kommentera på FB eller här eller maila in era förslag!
Idag är jag bara mamma, flickvän och kompis – min äldsta vän Nadja (en icke-sportcyklist som ändå upptäckt glädjen med en cykelvagn nyligen!) är här på besök från Göteborg och vi ba hänger och är glada som har varann.
Puss och ni är bäst.
