Förlåt, jag får inte fram många vettiga blogginlägg just nu… Jag har försökt. Men det går inte. Jag vaknar fortfarande upp ur förlossningens och BB-tidens dimslöjor, jag processar fortfarande och känslotårarna, de rinner bokstavligen ner i mobilen jag skriver från och dränker orden. Allt är i alla fall bra, allt är fint och den stora vågen av kärlek som stavas Ivar bär oss tryggt på sin kam genom de pyssliga dagarna och de sömnlösa spädnätterna.
Och ingenting är normalt vilket jag antar är fullkomligt normalt när två har blivit tre varav en är en liten bebis att rå om samtidigt som man själv läker och lär sig.
Låt oss låta nuet diktera skrivandet. Vi hörs snart.
Rock’n’blues.
Puss.