Cykelkatten

Afterbike, afterglow

Lunchhjälmfien ≤ 75 cm från cykeln

Men fanken snacka om antiklimax – skulle blogga ett roligt bildinlägg men har som vanligt glömt minneskortet i någon utav väskorna så nu är jag bildlös och tråkig.

Jag är trots det glad och andas väl. Äntligen är det mitt slags väder ute. Inte särskilt varmt men soligt och fina, guldiga sensommarfärger. Bästa cykelvädret om jag får bestämma. Jag vill vara ute hela tiden! Önskar jag vore lite piggare bara, att jobba tar numer mycket mer på krafterna än vanligt.

SMACK ikväll!

På tal om det fina cykelvädret – för första gången (någonsin? Rätta mig om jag har fel) körs en omgång av världens bästa träningstävlingsserie för unga som vuxna SMACK i grannstaden Enköping och det ikväll. Läs mer här, föranmäl er eller kom som ni är. Längtar verkligen till jag kan köra SMACK igen! Ett kanonupplägg för småbarnsföräldrar också tror jag eftersom tävlingarna är korta och avstånden likaså.

😬 imorgon

På tal om föräldraskap så är jag lika delar nervös som förväntansfull inför det första föräldragruppsträffen imorgon. Trots att det inte syns utåt eftersom jag har tränat mycket på att klara det utåt så är varje socialt tillfälle, särskilt i en större grupp människor jag inte känner, en stor utmaning för mig. Jag har aldrig lärt mig att ta en självklar plats i en grupp och föredrar att umgås en och en med människor för då är det bara en persons uttryck, känslor mm som går in i mig ofiltrerat och som jag måste förhålla mig till och framför allt vila ifrån efteråt. Jag är helt enkelt en ambivert person tror jag? Festfixaren som helst står i skuggan, håller sedan tal för gästerna och gör succé, går och lägger sig först av alla och ligger i ett mörkt rum i fosterställning och kippar efter energi dagen efter. Eller cyklar ensam på öde vägar i timmarna sex… Jonas min är nog mer åt det klassiskt introverta hållet. Vilket kalaspar hehe! Lite Mats kamp över oss. Nåväl. Vi är nu så gott som vuxna och inte alls livrädda för de andra paren och vi fixar det tillsammans och är det tråkigt och jobbigt så är det väl ba att dra därifrån och inget mer med det.

Tre braiga cykelrelaterade grejer

Har inte så mycket mer att berätta idag egentligen så avslutar med tre braiga cykelrelaterade grejer:

Grej 1: Programmet Kalles sex liv har ett avsnitt om paret Lina och Per som har sålt allt för att cykla jorden runt. Kalles program är alltid ett nöje – särskilt när det handlar om cykel, eller hur? Glöm förresten inte att spana in Pers och Linas instakonto för lite casual bikechic i exotiska miljöer. Hur lyckas de se så fräscha ut efter så mycket cykling?

Grej 2: Ida Jansson och ett gäng till deltar trots allt i årets MTB-VM. Det sönderdiskuterade och infekterade avtalsbråket i all ära men det vi vill se nu är bra cykel så låt oss heja på dem som faktiskt deltar! Här är hela truppen.

Grej 3:  “I, for instance, hate this root. Its on a short, steep climb with no run up and I can’t get enough speed up in order to weight the bike properly and get over it. But that isn’t why I hate it. The reason it makes my stomach turn is because a more experienced rider tried to help me and another rider to tackle it, and I gave up (my friend managed to do it, of course). And now whenever I ride past it (or walk up it – I’m still nowhere near seeing how I will ever get over it while actually on a bike) I just remember feeling ashamed of myself.  I’m also convinced everyone on that ride remembers me as the one who gave up (though in reality they’ve probably forgotten all about it).” – sannaste citatet ur denna boken som jag tror kan vara bra att läsa för alla cyklister som förr eller senare måste deala med ångesten (pga. ett misslyckande eller en krasch kanske?) för vet ni folks – shit happens oss alla. Låt oss hantera det istället för att fastna i det.

och sist men inte minst…

så har jag äntligen kittat upp mig på en sporty preppy barnvagnspromenadmössa. Ynglar man av sig höstetid så gäller det att vara tät om örona små speciellt om man heter Katja och fryser om öronen även när det är +15 ute. Denna från gammelkompisen Rapha blev det och den sitter helt perfekt och matchar självklart.

Puss.

Dela detta inlägg

Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.