Tröttsångerna från söndagssängen.

Hej från sängen… mobilen… tröttmössan.

Jag tror jag börjar bli sådär ordentligt gravid. Alltså jag har väl varit gravid ett tag här, idag tjugosju veckor, men något hände just vecka tjugosex. Från att min mage knappt synts i vissa kläder, från att jag knappt känt mig påverkad av graviditeten i vardagen så sa det pang! och både magen och graviditetspåtagligheten började växa i rasande fart.

Jag visste förstås att det skulle komma förr eller senare. Men coolt att det kom så plötsligt ändå. Man ba oj! Hoppsan!

Nu blir jag allt otympligare för varje dag. Magen är tung! Aldrig haft en sådan koncentrerad tyngd på det stället förr, en “corelös” tyngd! Har inhandlat ett par bjärta gula hantlar och satsar åter lite på överkroppen.

Väger gör jag ungefär som när jag sommarjobbade på Posten Kundtjänst och åt dubbelt med godis och bullar i undermedveten överlevnadsprotest mot de bittra mobbarkärringarna på kontoret som hade sockerångest och viktnoja som sitt livs ändamål och missionerande religion, typ. Mitt livsändamål just nu är dock att bygga upp en glad och pigg bäbis – som förresten får smaka sig igenom livets goda saker redan i magen. Igår åt vi rökt makrill och fikabröd från Lido i Gävle, så gott.

Sägs att bäbis kan höra musiken nu. Igår fick jag många musiklyssnarchanser – Jonas körde 40-milaren Uppsala-Kilarfors-Uppsala och jag bilade runt i hoodsen, hängde med min fantastiska Frida vid havet och hemma hos henne och hästarna och körde sedan tillbaka till Uppsala och sedan hem med en slutkörd randonnör genom den vidunderligt dimmiga, ångande råa sommarnatten. Längtade till nätterna jag också kommer att susa genom landskapet, ångande rå på cykeln. Det kommer! Ett litet kärleksbarn som kommer att vänta ivrigt på att mamma kommer hem från cykelturen, det kommer!

Semestern har på semesters vis däckat mig något kära vänner. Strax efter jippie semester!-inlägget gick kreativitetsluften ur mig. Det i kombot med allt fix som skulle till under veckan, samt min graviditetströtthet och den hemska hettan som inte ger sig gjorde att jag valde att inte vålda mig till någon inläggsproduktion. Men jag vet att det är normalt, att bara vara en stund, så jag har inte något dåligt samvete.

Idag blir en lugn dag, med stavgång eller liknande ute i naturen och hemmahäng med bokläsning. Måste fiffla lite mer med cyklarna, åter justera sittställningen. Ska tänka ut lite rutter inför veckans cykling.

Det må se ut som att jag inte tränar mycket alls men jag tränar mycket mentalt. Tränar på att ta det lugnt, på att uppskatta att vara hemma mer än vad jag brukar, tränar på att säga nej utan att känna alltför dåligt samvete, tränar på att tänka igenom saker och ting på ett annat sätt än förr.

Nu ska jag upp och dricka kaffe och sedan träna fysiskt. Dra åt skogen solen och hettan, ska välja svalaste stället i Västmanland idag och vistas där!

Puss folkisar, sorry för ett lite rörigt inlägg men cykelkatter är också människor ibland <3