Gravidcyklingens ansikte är ett svettigt sådant! ett hjälmrandigt sådant! ett ojämnt solbränt sådant! ett (först plågat men sedan) lättat och cykellyckligt sådant! ett lite bredare än före-graviditeten sådant (sjukt smidigt ty favvobrillorna ramlar äntligen inte av längre)! ett flapjack-smuligt sådant! ett skelögt sådant!
Idag blev det ett gäng nämligen strax under sex mil mest grus men lite stig och asfalt ihop med Jonas, Anna och mtb-Erik. På röda Ridleyn alltså, mtb är ju i cykelmekarnas händer på grund av chainsuckproblematiken. Det var hett, torrt, dammigt, gruset var förrädiskt och jag plågades av mjälthugg. Och en insikt om att även crossens dagar som min gravidcyklingmaskin är räknade :'( Men med knäna utåt – crossens sittställning börjar bli lite väl rejsig även för min rätt nätta bäbismage – och en stor skopa tålamod gick det an och vi hade jättetrevligt. Mer om turen kommer med Jonas kort han tog under körningen.
Nu har jag äntligen tvättat cykeln glänsande ren och den doftar crankalicious värre – hur gott som helst.
Har nu förresten fått ett sms om att min stigkompis är klar hos cykelmeken. Yey, imorgon blir det mtb! Puss och stravarutten är här – så fint vid Vad-groparna med det azurblå kalkvattnet.