Kvällshej från en utslagen mountainbikecyklist! Jäklars vad jag åkt dit. På mtb alltså. Vill inte cykla något annat än mtb just nu. Men mer om dagens tur imorgon. Nu ska ni få höra om det vi gjorde igår.
Igår var vi nämligen och såg hästocross! Eller det heter ju terrängritt på svenska. Men när min kompis Frida som tävlar i det skulle förklara grenen för mig så drog jag självklart direkt paralleller till den cykelgrenen som låg närmast i tanken vilket är förstås cyclocross.
I korta drag så finns egentligen tre väsentliga skillnader mellan hästocross och cyclocross (förutom den där fordonsbiten förstås). Ett – i hästocross så får man inte provrida banan innan man startar. Två – det är inte meningen att man ska hoppa av hästen under loppet. Och tre – i hästocross så startar man en och en, i cyclocross så manglar alla på samtidigt, i alla fall i början. Men annars så är stämningen och glädjen ungefär detsamma – förutom att det ser mycket läskigare ut att se sköra människor på mäktiga djur hoppa över farliga hinder. Men när man vet hur många timmar och hur mycket energi dessa kvinnor (för det är oftast kvinnor som tävlar i terrängritt på amatörnivå i Sverige) lägger på träningen så kan man inte annat än att lita på dem och deras hästar.
Igår var det alltså Frida som tävlade i fälttävlan i Strömsholm. Frida hade anlänt redan i fredags och slaggade över hos oss tillsammans med två ridkompisar från sin hemmaklubb Högbo Ridklubb. Vi slog till på tacos och snacket kretsade kring hästar, cyklar och att vänta barn (Fridas ena kompis hade nyligen fått sin första bäbis). Skitmysigt och en fin present fick jag också *rörd* På lördagsmorgonen gick tjejerna upp tidigt för att hämta hästarna och tävla i sina respektive klasser. Jag och Jonas gjorde något så romantiskt som att frakta en masse Jonas gamla prylar till återbruket och panta flaskor (varav en del uråldriga och ihopknöglade) för nästan 650 kronor.
Sedan bar det av till Strömsholm, fika hästläpp™ på Markan och glo på loppet. Det gick bra för Frida! Inte ett hinder fel och bra tid. Glad ryttare och ångande het Trollis-häst.
Hästfolket alltså. Fint folk det. Både mänskorna och djuren. Någon gång ska jag lära mig rida också. Övervinna min helt onödiga rädsla för de stora djuren – som jag egentligen finner helt fantastiska! Men det är sedan det någon gång. En sak i taget. Puss!