Cyklisthjärtat gott.

Jag nu har jag ett stort, nästan fysiskt behov av att vara glad. Och då menar jag dagligen. En sak som gör mig glad är att se konkreta bevis på att människor är en god art. Bland alla högljudda titta på mig så bra jag gör!-individer så finns de som helt enkelt gör bra. En sådan person känner jag inte. Jag vet bara att hon heter Marie (plus efternamn förstås) och att hon har också varit en gravid cyklist. Efter att ha sett min ge mig klädtips-fråga i Cyklande tjejer-gruppen på Facebook erbjöd sig Marie att mot en symbolisk fraktsumma sponsra mig med ett par så gott som nya bibs i storlek L. Igår fick jag hem bibsen och de sitter helperfa. Marie – jag känner som sagt inte dig men det är folks som du som borde rule the whole damn cykelworld om det gick att rösta.

Puss!