Spenderade en timma i Västerås i mitt tycke finaste offentliga byggnad. Vårt gulliga, ljusa, lugna simhall Kristiansborgsbadet. Jag kände att min kropp behövde svalkan, viktlösheten, lugnet efter de senaste två dagarnas stimmiga klibbhetta.
Nu har jag bosatt mig i soffan med en kudde under den eländiga ryggen som på bara ett par dagar förvandlats från en snäll en till en elak än. Morgondagen kommer att (förhoppningsvis) spenderas i sadeln och inatt vill jag drömma vågor.
Puss.