Sjuka pojkvänner är som ena superkändisar. Skygga och omedgörliga. Men någon bild måste jag ju ha till inlägget, som har slarvat och inte tagit någon vettig bild under dagens cykeltur? Så då fick det bli ett just-in-time-photo: mina trötta ben, min skygga kändis och min Ridley.
Idag vaknade jag ganska förstörd efter en av dessa drömmar som hade kunnat varit sanna, eller som upplevs som sanna i alla fall. Vaknade mitt i en flott Broder Daniel-spelning som var mer som om Queen hade satt upp den visuellt men det var BD:s låtar som spelades och Henrik Berggren som sjöng. Och bilen där vi två satt samtidigt som spelningen pågick i sekvenser vägrade bromsa och vi visste att vi skulle vakna igen men vi gjorde inget åt det utan skrattade och fortsatte styra bilen nerför backen, på den tomma knöliga cykelbanan, ner mot havet.
Eftersom Jonas vaknade förkyld vart det ingen cykling för honom utan han fanns kvar där i sängen och jag låg där hur länge som helst, ville inte släppa taget om honom. Det dracks kaffe och åts marsipanbröd och kändes på magen och pussades på älskade, levande, mitt och drömmen började blekna med små minnesskvalpar kvar, och så BD på hjärnan förstås.
Jag åt en snabb frulle och lycrade upp mig för det ombytliga aprilvädret. Tanken var ett par timmars jobb och någon timme cykling men då jag hade glömt helgpasserkortet hemma så blev det bara cykling (buhu liksom) istället. Och en tung tanke på att behöva gå upp riktigt tidigt imorgon bitti för att fixa med det som hade behövt blivit fixat idag. Men cyklingen var härlig, speciellt med tanke på att det var första turen efter förkylningen. Jag hade tydligen klätt mig perfekt för en lugnare tur – långbenta paddade tights, långärmat underställ med varmare sportbh under, tunna yllesockor på fossingar, och så softshelljackan på överkroppen. Tyvärr är kissnödigheten allmänt hög i mitt graviditetsskede så jag måste stanna lite väl ofta för att riktigt trivas hela vägen. Men det var en liten petitess. Fick kanske tjugo procent medvind, resten kant- och motvind men sådant bekymrar mig inte så värst nuförtiden för har inga fartkrav utan ska bara fram ju. Strava här ↓
Puss and we’re alright, we’re alright yeah yeah yeah yeah yeah.
English: Last night, I dreamt both strange and beautiful and woke up in vain but also with some good music on my mind. Then I went out riding, and now I’m home taking care of my poor sick boyfriend. Have a nice Sunday!
