CYKELKATTEN

Katjas blogg om cykel, liv och kärlek.

I väntan på kattungen

Att gravidcykelblogga.

Att gravidcykelblogga.

Att gravidcykelblogga är

…att skriva massa störtsköna (för en själv om inte annat) inlägg om ämnen som man aldrig hade skrivit för bara några månader sedan. Så skoj, en helt ny värld har ju öppnat sig.

…men samtidigt sakna skriva nerviga prerace- och postraceberättelser. Om berättelser om intervaller. Har man farten i kroppen så försvinner den inte ur skallen bara för att flåset gör det

…att lägga upp hur många fikabilder som helst för det är nog ändå den bästa illustrationen av en gravid persons cykelliv just nu så lev med det.

…att vilja skriva mycket gulligare än vad man gör men komma på sig själv att det är en cykelblogg man författar här och skärpa sig och vara för gullig när man messar med bäbisfar (ah men ni ser) istället

…att plötsligt blogga om märkliga företeelser som stavgång och andningsövningar. Inte börjat med det än men det kommer, ta det som ett hot!

…att aldrig avslöja vårt riktiga arbetsnamn på bäbis för det är vårt, bara vårt och ingen annans *sträcker ut tungan*

…att skriva minst lika mycket om sömn som om cykling… z z Z

…att ständigt välja sina ord för man vill försöka inte skada, inte trigga, inte såra, inte bidra till att någon blir ledsen, sådant finns det redan för mycket av.

…att sakna posta sjysst kontrastiga pix på sig själv med det flamröda håret mot kolfibern och scenerna bakom men nu säger de där som kan att man bör undvika hårfärgning och man lyder ju och går runt och är typ blond

…att ärligt och ödmjukt berätta om hur det faktiskt är att vara en gravid elitsatsande tävlingscyklist. Och en hårt arbetande ingenjör. Och någons kompis. Och någons släkting. Och någons flickvän. Och en person med massa andra intressen och väldig omvärldskoll men noll tankekontroll. Hur det är att orka göra mycket ena dagen, och hur det är att orka ingenting andra dagen. För att det är det enda rätta för att inkludera och att inspirera, att berätta hur det faktiskt är och så alltid en enorm portion livsglädje på det.

(ingen stor skillnad på receptet från de tidigare åren i och för sig, fast en annan anledning nu!)

…att driva med sig själv och sitt eget välsignade tillstånd men vara lite seriös ändå för annars blir de seriösa människorna arga :=

…att hålla vänstra handen på magen samtidigt som man redigerar bilderna med högra handen. Det för att det småvärker och växer därinne och då är det bäst att hålla om!

…att egentligen blogga på som vanligt, fast ingenting är vanligt längre, fast har någonting någonsin varit vanligt? Skulle inte tro det va.

Puss.

Dela detta inlägg

Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.