Igår kväll körde jag mitt första monarkpass på typ, evigheter kändes det som? Som jag nämnt förr så är jag på en plats i livet just nu där jag tränar “enbart” för att må bra och visst – ett 30-minuters sweetspot-kör på den vita maskinen framför en käck cykelbritt och skakiga italienska vägar på TV är kanske inte vad normala människor kallar må bra men jag mådde bra av det och det är väl det som räknas.
För er som inte har koll på sweetspotträning så är det träning i zonen som ligger på någonstans runt 90 procent av ens mjölksyraeffekt, eller ca 95 procent av den pulsen vid vilken man börjar få mjölksyra (eller lägre delen av zon 4 för de som kör efter zoner). Man kör så pass hårt att det är jobbigt att prata – men så pass lugnt att man ändå klarar av att köra så längre än bara några minuter. Sweetspotträning antas öka ens effekt utan att slita lika mycket som mjölksyrapassen men är mer tidseffektiva än de rena uthållighetspassen, vilket gör att man kan träna sweetspot-nivån rätt ofta.
Ville egentligen köra längre men kroppen sa hejd hejd ta det lugnt och så kom Jonas hem och då rullade jag ut till Cure och hjälpte till med maten. Glad över mitt lilla sweetspotpass och glad över att Monarkens rigg äntligen känns rätt bikefittad. Imorrn blir det på’t igen.
Puss!
English: Yesterday I did some sweet spot training on my Monark stationary bike. It had been a while since last time and I really enjoyed the session (as much as you enjoy sweating in front of your TV of course).