Dag: 22 januari 2017

Jag och Jonas någonstans i Dalsland

Det råder en äventyrscykling- och touringboom och det tycker jag är skitkul. Fler och fler söker sig bort från de dyra überorganiserade klungloppen med en funkis var femte meter och väljer att utforska sina egna vägar och bli lite mer ett med naturen på ett mer avslappnat sätt.

Jag har ju sedan länge gillat randonnéecykling* men eftersom jag har valt att prioritera mitt tävlande med det tillhörande träningsupplägget så har det inte blivit av att jag satsat på randonnée fullt ut.

Jag tjuvtränar dock så mycket jag hinner, kör “fuskrandonnéer” på egen hand eller med Jonas och med andra distansloving vänner och deltar i de randonnéeliknande events som Dalsland Runt och 12 Hills. Och stöttar Jonas i hans randonnéesatsning samt hjälper till när jag kan vid hemmaklubben CK Distans events.

I somras körde Jonas och ett gäng andra Length of Sweden aka Sverigetempot – den ca 2100 km-långa randonnéen mellan Riksgränsen och Smygehuk som samarrades av klubbarna CK Distans och Randonneurs Sverige. Jag var kvar hemma och tränade och följde festen via mobilsamtalen, Instagram och smsen. Och beslutade redan då att till nästa gång 2020 – om livet vill sig – dra ihop ett mindre gäng likasinnade damer och kanske en och en annan herre och fixa distansen i bästa #lidamedstil-anda.

Varför snackar jag om Sverigetempot idag av alla dagar? Jo, det för att Specialized-dokumentären LENGTH OF SWEDEN med supergänget Rita Jett, Erik Nohlin, Sequoia och Kristian Hallberg som kör, visas gratis på Youtube idag så pass på. Här:

Härligt och hemskt i ett eller hur? Och då är det ju snyggfilmat också, fatta verkligheten.

Hur som! I år ämnar jag försöka hinna med ett par brevetar och rapporterar förstås till er. Puss och ursäkta så många länkar. Men vet att det där med randonnée ändå är nytt för många så det kan vara kul att klicka runt och lära sig lite mer och inspireras av alla snygga kort och filmer.

* randonnéecykling – en cykelsportsgren som går ut på att man cyklar sträckor – brevetar – som är minst 200 km långa och som består av ett antal kontroller som man måste passera och där man får stämplar i sina (ursnygga) stämpelkort. Till skillnad från t ex Vätternrundan eller de längre cykeltävlingarna får cyklisterna klara sig helt på egen hand dvs. får varken ta emot langning eller ha följebil. Man får dock självklart cykla i grupp!

En stund som jag uppskattar väldigt mycket men som inträffar sällan – helt enkelt för att mitt liv inte ser ut så för det mesta – är den korta stunden jag är uppe före alla andra. Ända sedan jag var litet barn så har denna stunden känts som just min, skön och säregen.

Kroppen är inte riktigt vaken; man är inte riktigt färdigåteruppbyggd ännu känns det som. Det råder en speciell, tom lite torr men ändå behaglig smak i munnen. Ljuset är de svaga, skira silverstrålarna, gryningen är precis slut.

Jag öppnar försiktigt kylen, tar ut någon dricka och häller upp i ett glas.

När jag var liten på landet och vaknade extra tidigt just under stjärnornas sista lysminuter på den djupt blå himlen så blev det kanske bara lite vatten om ens det. Då virade jag in mig i sängöverkastet, smög ut på farstutrappen och hittade där alltid morfar rökandes och tittandes ut över naturen runt omkring. Morfar som inte sov nere med oss andra utan hade inrett sig en egen lägenhet uppe på vinden ifrågasatte aldrig varför jag var uppe så tidigt eller frågade om de andra sov utan såg till att jag satt ner mysigt och passade på att berätta om de olika stjärnorna, satelliterna, diverse konstellationerna och annat himmelskt. Ibland fick jag smaka på det söta svarta teet ur hans glas.

Jag har kvar teglashållaren i silver.

Idag fick det bli en bit saffranslängd till. Jag läser inte himlakropparna men jag bläddrar kanske i någon bok eller tidning, betalar någon glömd faktura, scrollar igenom världsnyheterna i de olika utländska tidningarna, kanske bara sitter och stirrar lite tomt en sväng. Eller som idag – bloggar detta lilla inlägg.

Nu hör jag de andra vakna. Dags att sätta på vattenkokaren och tugga i sig det sista av saffranslängden.