Morgon arlafolks! Sitter på tjänstetåget till Stockholm. Hann till tåget idag med. En icke-självklarhet för tidsoptimisten Katja hehe. Nygymmad sen igår kväll. Lär inte kunna lyfta på armarna imorgon…
…men var snabb på dig och snabb av dig när det behövdes imorse.
Dig, min anspråkslösa, i följd fjärde eller femte (tappat räkningen helt enkelt) enväxlade hjälte, den senaste precis som den första i Västerås från den mindre creddiga kedjan med stort B.
Du som aldrig gnäller, möjligen när jag inte smort din kedja på några månader och knappt då.
Du som alltid står där, ty gråmusen du utan några krusiduller eller någon frän lack lockar få samvetslösa att stjäla dig för att sedan lägga ut som “min flickväns f d cykel för 5500” på Blocket.
Du står där, strong och stel, hastigt parkerad vid stationen, vid jobbet, vid mataffären, vid sjön, i skogen, vid gymmet.
Ibland av den plötsliga stormen slängd ner i gräsmattan, ibland vält ner åt sidan av de andra cyklarnas tyngd. Ibland med en fågelbajskaka på sadeln. Någon gång har någon extrajobbare slängt över ett gräsligt överdrag med tryckt reklamtext på din sadel. Du har någon gång myst under ett sadelfårfluff och vintertid har du vassa dubbtassar.
Du är van vid att jobba hårt. I vått och torrt och is och regn och stekande hetta levererar du mig dit jag ska och det utan att klaga. Du må vara lite trögstyrd och rätt tung jämfört med mina sportcyklar – men din svarta enkla silhuett matchar alla mina klänningar och musetten över axeln.
Och det är du som en gång i tiden började lära mig om skogsvägarna runt stan.
Med jämna mellanrum stjäl de dig ändå. Det smärtar lika mycket varje gång.
Helt seriöst är du mig oumbäbrlig. Jag hoppas att när jag är tillbaka i stan i eftermiddag så står du där, med din kyliga sadel och din röda blinkande lampa bak och tar mig tryggt hem för att byta om till finklänning inför kvällens julfest.
Du är bäst! Tack herr trallan.
Har ni också en vardagscykel ni håller av extra mycket? Berätta!
