Hej folksis. Vet ni vad jag gjorde i måndags eftermiddag?
Satt i ett plasttält på Sigmatorget i Västerås ihop med följande kloka: en Västerås stads projektledare, en folkhälsostudent, en ordförande för Cykelfrämjandet Västerås, en riksidrottsförbundschef aka VCK-Maria, en miljöpartist och en moderat. Rödtotten i randig klänning och med kraschade knän fick äran att representera tävlingscyklisten och skribenten Cykelkatten.
Samtalet hette “På cykel i innerstaden” och var en del av stadens Tyck till om Västerås-initiativ. Syftet var lika självklart som komplext – att slå ihop våra cykelengagerade huvven för att med våra erfarenheter och åsikter bidra till Västerås stads arbete med att göra Västerås till en bättre cykelstad.
Och som vi gjorde det! Jag förväntade mig helt ärligt fler skilda åsikter, ett slags debatt – men det häftiga var att alla var i princip överens om vad som gjorde Västerås till en både duglig och mindre duglig cykelstad, samt vad som behöver göras för att staden ska gå från duglig till säker och trivsam för cyklisterna.
Trots att jag förstås tycker en hel del om den urbana cyklismen i staden så valde jag i mina uttalanden att fokusera på vikten av att
dels på allvar i alla lagstiftnings-, planerings- och utförandeskeden behandla den cyklande människan som ett eget utrymmes- och säkerhetskrävande (ah men ni minns väl min debattartikel i DN på temat) fordon
och
dels ha med cyklingen, och cyklisterna i allt planeringsarbete som sker. Inte genom enstaka enkäter och punktinsatser och parenteser – utan genom ett systematiskt, lag- och kompetensstärkt arbete.
Torrt?
Visst. Det är ett torrt, gediget, kanske tråkigt skulle vissa tycka, arbete som måste ske för att göra stadens gator säkra för alla människor. Men tänk så roligt när färre dör, färre skadas, fler tar sig ut. Glada säkra cyklister – vinglare som snabbisar, glada säkra fotgängare, glada bilister. Inga krockar. Alla gör sin grej på sitt sätt, för det finns förutsättningar.
Summa summarum – bra grej av Västerås stad, roligt att prata cykel med andra engagerade och kunniga – och låt oss hoppas att arbetet inte stannar här.
Puss och vad tycker ni är nyckeln till en säker och cykelvänlig stadsmiljö?