Bencredz: Contis
Jag minns en berättelse från barndomen. En kort novell, jag minns tyvärr inte vad författaren hette. I den så är det en gammal gubbe så söndagsspatserar i stadsparken och möter en knippe lekande barn och stannar till för att samtala med dem så som äldre tycker om att göra. Åh så lyckliga ni är barnen. Så avundsjuk jag är på er, säger gubben och ler. Varför då? undrar barnen. Vad har du att vara avundsjuk på, du som har levt så länge och upplevt så mycket?
Allt ni har framför er, barnen. Allt nytt ni kommer att få se. Alla nya böcker (äldre novell, så film och tevespel tas inte upp då, red. anm) ni kommer att få läsa, alla nya världar som kommer att öppnas för er. Allt som kommer att överraska er. Allt nytt nyttigt som ni kommer att lära er. Alla de första gången som ni kommer att få vara med om.
Igår var jag den gubben och min kollega Andréas barnen. Andréas hade precis – som i precis precis! – blivit med racer. Och igår var vi ute på premiärturen och jag fick äran att vara både vägvisare och cykellärare. Ett tacksamt uppdrag ty Andréas som den resliga norrländska man han är har visat sig vara både stark och ödmjuk inför uppgiften att på bara någon timme gå från träningsglad kille till rider-to-be.
Jag försökte också vara tålmodig. Korvstoppning är inte att föredra när man är ute på sin första, något vingliga tur i en stad man inte kan så bra (Andréas är ny i Västerås). Men ändå så kunde jag inte låta bli att svepas med och svara på alla de nyfikna frågorna om vikten av att sitta lågt och komma nära framhjulet, om Strava, om varför man aldrig cyklar ärmlöst, om varför det visst är viktigt med stil inom cykling, om varför intervallträningen är den bästa träningen, men också att långdistanscyklingen är kvintessensen, men det är bergscyklingen med förstås, om att skilja på tävling och motionslopp, om snygga cykelglasögon och så vidare.
Jag är så avundsjuk på dig Andréas. På ett fint sätt förstås. Tänk vad du har framför dig
alla mil av njutningsfullt lidande
alla aha-upplevelser
alla bonkastunder
alla stunder av shit vad stark jag känner mig!
alla närkamper med vinden
alla väderprognonser du plötsligt bryr dig om
alla varma duscher efteråt, alla kalla drycker under
alla gånger du kommer att undra vaffan håller jag på med varför spelar jag inte schack istället?
alla gånger du kommer att ligga där i bocken och veta att det är precis här du ska vara och du är menad för detta
alla kläder som kommer att få dig att känna sig snabb
alla nya platser du kommer att upptäcka, som inte funnits där innan du blivit cyklist
alla välmenande tips du kan lyssna på men ändå välja att följa eller inte
alla snygga stjärtar du kommer att ligga bakom, och alla de nedkletade med, ibland är det skitigt ute
alla saltränder av svett, saltet ända in i munnen
alla backar, alla nya muskler
alla nya vänner du kommer att träffa om du väljer att cykla i grupp
allt gott, var inte överväldigad, ta det tramptag för tramptag, välkommen till cyklistvärlden. Vi är ena knasbollar hela bunten, men lyssna inte för mycket på gubben utan kör ditt eget race. Överraskningarna och aha-upplevelserna kommer aldrig att ta slut. Man blir bara lite starkare och mer förberedd för varje gång.
Och här är förstås låten
som gett upphov till titelidén.
Minns ni er första (sport)cykeltur? Hur kändes det? Var det läskigt eller kul eller både och?