Torsdagsbenläget.

Hej, länge sedan vi körde ett klassiskt träningsbloggsinlägg. Som ni borde i och för sig märkt vid det här laget så är jag en periodare när det kommer till att blogga träning. Ibland kan jag nörda in mig rätt rejält i det (speciellt under vinterperioden då träningen blir så systematisk och liksom enklare att mäta och utvärdera) men nu på sommaren, då jag ömsom hårdtränar, ömsom lallar runt och ömsom tävlar mig i och ur form så känns det mycket roligare att blogga races och upplevelser än träningspass. Men alltså, hur mår benen nu egentligen?

Jorå. Med tanke på vilken slarver jag är så mår de helt ok. Faktum är att de äntligen, lagom tills att de flesta landsvägsraces är antingen körda eller bommade, börjar visa på något slags form. Det är både störigt och naturligt så klart, och jag hade säkert varit i bättre form tidigare om jag hade varit mer noga med de systematiska intervallpassen, kanske skippat alla de natursköna grus- och dagsrandorundorna till förmån för klassisk cykelträning etcetera. Samtidigt så har ändå min träning gjort mig gott. Trots att jag har kraschat, slarvat en hel del med sömnen och kanske dratt i mig en sommaripa för mycket, trots att jag har lidit av diverse kvinnokroppsprobz under en period här, så har jag ändå blivit starkare. Jag är inte riktigt där jag planerar att vara denna första säsong i elitklassen, men hej det är fan ett par månader kvar till crossracesäsongens början och det är ju då jag ska vara som bäst i år.

Igår körde vi ett förjävla bra lagtempopass med några ur VCK:s racegäng. Satan fort det gick ett tag. Superroligt! Idag ska jag agera racerlärare åt en kollega som precis blivit med racer (så spännande, fatta vad mycket häftigt han har framför sig!) dvs. rulla lugnt, imorgon vilar jag helt och på lördag kör jag Kortbane-SM i Norrköping. Lova heja? Puss på er!