CYKELKATTEN

Katjas blogg om cykel, liv och kärlek.

Between the ridesLivsstil

Boy, you’ll be a cyclist soon.

Boy, you’ll be a cyclist soon.

cyclist legs

Bencredz: Contis

Jag minns en berättelse från barndomen. En kort novell, jag minns tyvärr inte vad författaren hette. I den så är det en gammal gubbe så söndagsspatserar i stadsparken och möter en knippe lekande barn och stannar till för att samtala med dem så som äldre tycker om att göra. Åh så lyckliga ni är barnen. Så avundsjuk jag är på er, säger gubben och ler. Varför då? undrar barnen. Vad har du att vara avundsjuk på, du som har levt så länge och upplevt så mycket? 

Allt ni har framför er, barnen. Allt nytt ni kommer att få se. Alla nya böcker (äldre novell, så film och tevespel tas inte upp då, red. anm) ni kommer att få läsa, alla nya världar som kommer att öppnas för er. Allt som kommer att överraska er. Allt nytt nyttigt som ni kommer att lära er. Alla de första gången som ni kommer att få vara med om.

Igår var jag den gubben och min kollega Andréas barnen. Andréas hade precis – som i precis precis! – blivit med racer. Och igår var vi ute på premiärturen och jag fick äran att vara både vägvisare och cykellärare. Ett tacksamt uppdrag ty Andréas som den resliga norrländska man han är har visat sig vara både stark och ödmjuk inför uppgiften att på bara någon timme gå från träningsglad kille till rider-to-be.

Jag försökte också vara tålmodig. Korvstoppning är inte att föredra när man är ute på sin första, något vingliga tur i en stad man inte kan så bra (Andréas är ny i Västerås). Men ändå så kunde jag inte låta bli att svepas med och svara på alla de nyfikna frågorna om vikten av att sitta lågt och komma nära framhjulet, om Strava, om varför man aldrig cyklar ärmlöst, om varför det visst är viktigt med stil inom cykling, om varför intervallträningen är den bästa träningen, men också att långdistanscyklingen är kvintessensen, men det är bergscyklingen med förstås, om att skilja på tävling och motionslopp, om snygga cykelglasögon och så vidare.

Jag är så avundsjuk på dig Andréas. På ett fint sätt förstås. Tänk vad du har framför dig

alla mil av njutningsfullt lidande 

alla aha-upplevelser

alla bonkastunder

alla stunder av shit vad stark jag känner mig!

alla närkamper med vinden

alla väderprognonser du plötsligt bryr dig om

alla varma duscher efteråt, alla kalla drycker under

alla gånger du kommer att undra vaffan håller jag på med varför spelar jag inte schack istället?

alla gånger du kommer att ligga där i bocken och veta att det är precis här du ska vara och du är menad för detta

alla kläder som kommer att få dig att känna sig snabb

alla nya platser du kommer att upptäcka, som inte funnits där innan du blivit cyklist

alla välmenande tips du kan lyssna på men ändå välja att följa eller inte

alla snygga stjärtar du kommer att ligga bakom, och alla de nedkletade med, ibland är det skitigt ute

alla saltränder av svett, saltet ända in i munnen

alla backar, alla nya muskler

alla nya vänner du kommer att träffa om du väljer att cykla i grupp

allt gott, var inte överväldigad, ta det tramptag för tramptag, välkommen till cyklistvärlden. Vi är ena knasbollar hela bunten, men lyssna inte för mycket på gubben utan kör ditt eget race. Överraskningarna och aha-upplevelserna kommer aldrig att ta slut. Man blir bara lite starkare och mer förberedd för varje gång.

Och här är förstås låten
som gett upphov till titelidén.

Minns ni er första (sport)cykeltur? Hur kändes det? Var det läskigt eller kul eller både och?

Dela detta inlägg

Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.

3 kommentarer

  1. Mmm jag minns. Och framförallt bulan på ena knät får mig att minnas. Det var antagligen inte absoluta oskulds-turen, men det var oskulden på en lite längre distans.

    När vi kommer tillbaka till stans första rödlyse – hela kroppen skriker och benen har sedan länge gjort slut med mig – försöker lossa från pedalerna när vi stannar, men misslyckas såklart. Orkar inte ens bry mig, utan faller i slowmotion. Ligger där och krälar mitt bland bilar och fotgängare och tänker att ”damn, cykling är brutalt härligt”.

    Härliga minnen.

    Och igår upptäckte jag SUFFERSCORE, nu kommer cykling bli ännu roligare.

    1. Haha jag minns också när jag på mitt tredje eller fjärde försök skulle stila inför ungdomarna vid pizzerian på Klockis (den ut mot Hälla) och gjorde en prakt spd-vurpa mitt framför dem. Låg också och krälade som en annan skalbagge och kom inte loss. Lyteskomik och Benny Hill liksom ;)

  2. Min första runda på räser, (cykel överhuvud taget i vuxen ålder, alltså mååånga år sedan jag cyklade senast) var 17/6-13. Jag och kollegan Hanna skulle cykla rund Landsjön här utanför Huskvarna. En kort runda på 29km. Hon cykade på sin räserhybrid och var betydligt bättre tränad än jag var. Vi rullade iväg och jag tjatade på Hanna att ta det lugnt! Hon trodde jag var bättre tränad än jag var. I de utförslöpor som rundan har bromsade jag så bromsgummit nästan slets ner, jag var livrädd över farten. När vi cyklat ca 1mil ville jag stanna och vila lite vid Landsjön. Här var jag duktigt trött. Ca 15min vila och underbar utsikt, rullade vi vidare runt sjön och sen hem till mig för kaffi. Denna runda blev hemsk. Hemsk pga att jag var så sjukt dåligt tränad. Hemsk för jag trodde lungor och hjärta skulle kräkas upp. För er siffernördar kommer här lite siffror från rundan… håll i er nu. 29km, 23.8km/h snittfart, 172bpm snittpuls hahahahahhahahah // Puss på er, från JoFo

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.