Återgick till mitt normala
röda hårtillstånd häromdagen. Känns hemma!
Morgon folks. Har ni sovit gott? Det har jag i alla fall, om än för lite som vanligt! Nåväl, sova kan man göra när man dör, ungefär. Dör gör jag förresten också av värmen, bonkade faktiskt nästan på den lilla promenaden från tåget hem (ca 2,4 km). Tvekade länge – om än något privat, i smyg sådär – om jag skulle palla köra kvällens Arlanda Test Track Race. Japp ni hörde rätt, ATTR körs ikväll med fast då inte längre som en träningstävling utan som ett riktigt race och del i Stockholm 4-dagars som arras av Stockholms Cykelförbund. I och med att banan är kurvig och damerna placeringssugna så tjänar ju förstås banan (och på köpet vi damerna) på att det är regnfritt ute – men jag hoppas innerligt på att tempen sjunker något. Jag jobbar förstås på mitt psyke och ser förstås till att hälla i mig så mycket vätska som möjligt men vad göra åt kroppen som går upp ungefär en storlek (seriöst, ringarna och skorna som annars sitter löst brukar till exempel vara svåra att få på när det är så här varmt) och när huvudet knappt orkar tänka, om än mindre tänka fokuserat? Usch vad tråkigt det egentligen är att min kropp är så sämst på detta med att hantera värmen. Samma visa varje år – så onödigt för en tävlingscyklist. Tur att crosscupen är lång och att den är på hösten. Men nu – fokus på kvällen. Trots värmeplågan tänker jag förstås göra ifrån mig så gott jag kan. Från Valhall DamElit är vi fyra åkare till start – Eva, Jessica, Tove och jag. Vi har nog inte varit så här många i en och samma tävling tidigare så ska bli roligt och fint (det är alltid fint med 3+ pers i matchande dressar, speciellt våra). Nä alltså, fortsätter jag snacka tävlingen nu så blir jag bara nervös i förtid. Lika bra att fortsätta hälla i sig vätska och hålla benen svala under dagen. Ni kommer väl förresten och hejar och bjuder på en kall Cola?
(eller i alla fall tar lite kort på oss)
och förresten – in och läs Hagens Dalsland Runt-ride raphort så länge. Alltså jag har liksom inte kunnat hålla mig från grus en endaste lilla tur sedan Dalsland – som i år tyvärr blev inte riktigt som jag tänkt mig men fint ändå. Cykeln mår därefter – repig och härlig. Som grejerna ska vara. Puss!
