Jag må vara fattigare än en skeppsråtta,
men jag har snyggt barbiehår och kul på vägen!
Extrakul när jag cyklar bäng på hästbedövningen :P
Fan folks. Jag har åter åkt på en tandläkarräkning som matchar en bättre “vätternrundanracer”. En räkning som kanske växer lite till, beroende på operationsutgången. Jag är smärtsamt medveten om mina sämst tänder – trots otroligt noggrann munhygien och otaliga tandläkarbesök så lägger jag tusentals kronor varje år på att laga eller dra ut de små eländen – men ändå så kom den här värken och den här räkningen som en chock. Jag som fick allt okejat på den senaste tandundersökningen i höstas!
Jag bryr mig inte om pengar. På riktigt gör jag inte det. Jag vet hur det är att ha dem och jag vet hur det är att inte ha dem. Jag har varit på cykelsemester på Rivieran och jag har varit i kön till socialbidragsutdelningen i Stockholm.
Just därför har jag pengar så jag klarar mig, göra lite kul saker med min familj och mina vänner och min cykling precis, några extra tusenlappar ifall passaten behöver sig någon ny reservdel och inget mer. Pengar är ett verktyg för att kunna göra det det som blir härliga minnen och fantastiska berättelser som tar mig igenom de jobbiga tiderna.
Och på att laga mina tänder, så bländande vita och välformade men så värdelösa inifrån. Uppåt tolv tusen går det åt ett sämre år, runt tre tusen ett bättre år.
Tydligen är 2016 ett sämre tandår.
Jag har ju skrivit att jag är på väg att köpa mig en ny racer, en som jag har drömt om länge. En med en geometri som passar mig bättre, en som skulle ta andan ur mig och mina med- och motcyklister.
Det blir ingen ny racer. Inte ens med min ursprungliga sälja av alu-Cube + sälja av min rosenracern + lägga till lite extra-handlingsplanen blir det hållbart om jag inte ska belåna mig och ha mig och jag avskyr verkligen att belåna mig, även om det rör sig om några tusenlappar.
Så tysk-italienaren får tjäna mig ett år till. Ska klappa den på manen överröret och ge den lite kärlek, kanske dra iväg förbi Bianchi och be bäste Thomas att göra den raceredo. Linda om styret med den sammetslenaste av lindor, älskar Fi’zi:ks soft touch-varianten som gör underverk för mina händer som gillar att cykla utan handskar. Ta bort en distans under styret så att det kommer lite närmare framgaffeln och blir lite mindre vinglig.
Snyta mig och uthärda.
Och råka om ett tag ha råd med någon liten begagnad 27,5 hardtail, något jag inte hade haft om jag kitta upp mig på en ny proffsracer.
Om Leo i The Revenant kunde överleva en hård nordamerikansk vinter helpicklad av björntanten men utan mössa så kan väl jag överleva en säsong till med min kära postorderracer. Perspektiv Katja, perspektiv!
Så, färdigsnyftat, ikväll kör jag korta intervaller som fanns det ingen morgondag, några smärtgram lättare! Det gäller att kompensera med benstyrkan har jag hört.
Puss!
Lämna ett svar