Snart så…
Imorgon tänkte jag göra ett masochistiskt experiment.
För första gången i mitt liv ska jag bestiga min statiskt placerade trainer tidigt på morgonen!
Som ni vet är arlaträningen inte riktigt min starka sida. Jag tävlar, grupptränar och sånt gärna tidigt på förmiddagen men att självmant palla mig upp för att dra på mig det iskalla pulsbandet och peppa igång benen innan jag ens hunnit förstå var jag befinner mig (brukar hända någon gång vid lunchtid annars)? Oj så svårt.
Men idag orkade jag inte. Det blev helt enkelt för mycket. Hela den här veckan har varit för mycket. Jag är egentligen lite off-season nu, vill mest gå till simhallen och flyta omkring och stirra upp i takkaklet. Men så har de igenbommat det lilla badhuset bredvid mig och gör en flott konferens eller liknande av det och så är det ju två tävlingar kvar.
Så imorgon biter jag ihop och rullar som vanligt. Fast väldigt, väldigt morgontidigt. Tänk om jag lyckas, tänk om det kan bli en… rutin?
Vad tror ni, kommer experimentet lyckas eller blir det som vanligt?
Gnattis!