Alltså det är så förbenat tråkigt att vara sjuk som i förkyld. Jag är van att vara sjuk, är klen av mig och blir det ofta. Men trots det har jag ändå inte lyckats göra sjukandet till en konst. Min signaturhashtag #lidamedstil går liksom inte riktigt att tillämpa när jag är sjuk. Jag finner ingen ro i sjukandet, i alla fall inte hemma (en annan femma om man är sjuk på någon flott kurort i Cagnes-Sur-Mer, då går det ändå an). Eftersom jag liksom inte kan göra någonting riktigt aktivt blir jag inte alltför trött heller men är ändå trött för att jag är sjuk… Rumpan värker av allt halvsittande, kroppen gnäller av allt halvsittande liggande, hjärnan vill ha näring men sjukögonen vattnas så jag kan inte läsa precis hela tiden och TV, finns nog inget mer deprimerande än att titta på TV på dagen så det går fett bort. Möjligen kan jag dra till med nåt avsnitt sjysst serie på kvällen men det är på kvällen i mörkret det. Fast inget läskigt för då mardrömmer jag. Som inatt mardrömde jag att Stasi kom och tog oss när vi körde cross ute på någon halvö… Kanske för att jag läser om 60-talet i Europa just nu. Och så aptiten. Allting smakar blä men tror ni jag tappar aptiten som sjuk och passar på att deffa till mig? Knappast. Hungern är precis likadan som när jag är frisk fast ingenting smakar någonting. Det är en sann bestraffning, att vara förkyld och utslagen, men jag förstår nog inte riktigt omfattningen av mina synder eftersom jag straffas med att både vara sjuk och vantrivas med det tillståndet så onödigt ofta.
Har i alla fall orkat lägga ut min mtb på annons. Var ju förut lite tveksam på om jag skulle sälja den men måste tyvärr göra det ty för stor. Här är annonsen på Happy och det är förstås bara att maila för fler bilder och mer info.