Orkar du inte ett steg mer,
inte lyfta ditt huvud, dignar du trött under hopplös gråhet –
tacka då nöjd de vänliga, små tingen,
tröstande, barnsliga.
Du har ett äpple i fickan,
en bok med sagor där hemma –
små, små ting, föraktade
i den tid, som strålade levande,
men milda fästen under de döda timmarna.
Det kommer ett inlägg om
cykelcrosshelgen i Stockholm.
Snart.