Vissa dagar är det tungt. För mycket jobb, för många röriga tankar som ändå inte hinner tänkas på grund av för mycket jobb. Och har man ingen Bert-Stjärt att stresskrama eftersom man själv en gång i tiden gett honom ett nytt (mycket bättre i och för sig) liv i Sandviken så vet man i alla fall att när solen går ner, då finns cyklingen där. Hell yeah lumen-lamporna är på laddning för ikväll ska vi grusvägscrossa ut i det okända nattliga.
Stjärtlöst men inte stjärnlöst.
