CYKELKATTEN

Katjas blogg om cykel, liv och kärlek.

CX och gravel

Morgonbloggen racerapporterar om Helgmyset

Morgonbloggen racerapporterar om Helgmyset

PicMonkey Collage

Något överklädd. Ibland lär jag ju mig aldrig.
Som en glad konservburkskorv, ungefär!
Det misstaget gjorde jag inte om dan efter…
(pix: Johan Mr Helgmys)

Hej kära folksis. Tänk om man hade dubbelhelg varje gång – en helg för att tävla och en helg för att återhämta sig? De snackar om hur tufft det är att vara proffscyklist men fan, de rackarna behöver inte cykla och sen sköta det dära jobbet och alltet övrigt heller. Har inte ni ibland tänkt tanken tänk va bra jag hade varit om jag inte behövde jobba och ha familj och det där andra också? (och sen kommer det alltid nån politiskt korrekt typ och säger nåt i stil med att det gäller att prioritera bla bla och förstör dagdrömmeriet men men). Men äsch. Jag älskar både mitt jobb, mitt ”andra” och cyklingen. Livet blir ju liksom lite som… triathlon? Fast aldrig ärmlöst förstås.

På tal om ärmlöst – vilket makalöst fint cykelväder vi i Västmanland välsignades med i helgen! Det var som om hösten bad om ursäkt för monsunsommaren som varit. I helgen körde jag två race – ett inofficiellt alltså årets första Helgmyset – och så ett officiellt alltså årets sista landsvägstävling Anundsloppet. Båda var skoj även om Helgmyset tog priset för skojigast och fräschast ben så klart.

Eftersom jag som vanligt höll på att komma sent till mötestiden klockan kvart i elva fick jag en rätt så bra uppvärmning hemifrån till Gropen. Trodde jag. Alltså ni vet ju hur crossen är. Man går från mysläget till maxläget på nolltid. I början tänkte jag spara mig lite till Anundsloppet på söndag men fattade rätt så snabbt beslutet att fuck it, kommer ändå ha sega ben eftersom det inte går att ta det helt lugnt i Gropen i alla fall, så lika bra att köra på utan nåt dåligt samvete. Enda momentet var springbacken. Jag vet hur mina ben blir efter löpning så jag sprang inte uppför en enda gång utan cyklade så högt upp jag kunde (gick bra denna gången, var rätt så packat ändå) och gick sedan med cykeln på axeln. Jag tror jag tjänade på denna lilla återhållsamhet igår som inte stumnade helt direkt vid starten ungefär.

Helgmysets dragning hade ändrats något av banbossarna Tony och Johan. Ett gäng ännu krångligare kurvor, kommer att bli ett något försaktande moment i skarpt raceläge känner jag. Men det fixar vi förstås med lite träning. Värre är ändå det där hoppa-på-momentet som jag verkligen inte får till. Jag tror det handlar om att övervinna rädslan att slå sig som faaan i underlivet och bara köra. Jag minns jag läste i nån crossbok att teknikträningen – speciellt just dessa hoppa av- och på-moment – är viktigare än den allmänna fysträningen för de kvinnliga crossarna. Jag är benägen åt att hålla med, ibland ser jag att även vissa proffs har problem med dessa moment. Vad det beror på kan man spekulera i jag tror att en förklaring är att vi tjejerna sedan barndomen förpassats till ”damcyklarna med lågt insteg” medan killarna kört på hojarna med horisontella överrör som nästan inbjudit till att träna av- och påhopp. Oavsett anledningen så är det väl bara att träna, mer kan man inte göra för att lära sig nånting eller hur? I början var jag livrädd att ens hopp av. Nu tänker jag knappt på det utan det sker naturligt. Helt enkelt för jag gett mig fan på att lära mig det.

Okej, vi kör vidare. Banan var snabbkörd denna gången eftersom det var så fuktigt i sanden. Vi raceade på och jag och Valle, som egentligen är starkare än mig men som lyckades vurpa ett antal gånger, utkämpade en rolig kamp vilket kryddade det hela. Det är alltid roligare att köra om man har nån att tampas mot! Med ett och ett halvt varv tog dock Valle övertaget efter att jag hade fastnat i ett köra-om-en-tall-genom-sanddynan-parti och vann mot mig med ett bra gäng hundra meter. Nåväl, det var mer än välförtjänt (ty sista varvet ramlade jag dessutom i detta samma tallparti). Överlag är jag nöjd med körningen. Förutom de ”obligatoriska” löphindren satte jag ner foten en enda gång under hela körningen – och det var alltså i det dära tallpartiet. Resultaten får ni veta om ni går med i våran crossgrupp på Facebook *utsträckttungemoji*

Återhämtade mig med alkoholfri ale och hamburgare ute i det fria, satans gott.

Anundsloppet kommer i eftermiddagens inlägg så får ni nåt att se fram emot.

Körde ni nåt skoj ihelgen? Puss!

Dela detta inlägg

Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.