Igår sprang jag för andra gången i höst! För mig, löpning är ett renodlat höst- och vinternöje. Därför blir jag alltid lika pepp på att springa eftersom jag liksom får längta lite till det varje år. Sen jag fick dille (sorry för uttrycket men hängt för mycket på denna bloggen idag) på cyclocross för ett par år sedan så har dessutom löpningen äntligen fått en mening i mitt liv (precis som gymmet, vaselinet och havregrynsgröten fick en mening efter jag börjat med cyklingen). Eftersom jag aldrig springer utan musiken som bor i mobilen springer jag oftast i mina vanliga cykeltröjor som har stadiga tajta fickor och bidrar till att alla (harar? mygg? älgar? kvällsblottare?) ser och förstår att jag egentligen är en cyklist som råkar springa.
Man måste förresten inte börja springa bara för att crossäsongen börjar. Frågar man crossproffsen (för det är ju förstås dem man identifierar sig med eller hur) så finns det de som springer mycket, de som springer ibland och de som inte sprungit på tio år. För mig, som har suttit i princip “statiskt” på en landsvägshoj hela våren och sommaren, är det om inte annat skönt att få igång kroppens allmänna rörlighet och få pulsen att leva sprinter-style. Ett annat argument för särskild löpträning under crossäsongen är att det gäller att vänja kroppen vid de snabba av- och på-rörelserna och att löpmomenten under tävlingarna inte kommer som en chock. Det kan jag hålla med om – usch på att stumna det första man gör!
Så jag har kommit igång lite lätt. Målet är att springa cirka en mil i veckan fördelat på ett par intensiva pass à fem-sex kilometer var.
Löptränar ni nånting under höstsäsongen?