Alltså märklig träningvecka. Och väldigt abrupt. Fasiken, jag saknar måndag – vila, tisdag – intervaller, onsdag – rull, torsdag – intervaller osv-rutinen. Hela sommaren har varit just – orutinerad. Mer no Garmin no rules än Garmin and rules. Men mer om det i ett annat sammanfattande inlägg, tillbaks till den här veckan. I början av den var jag helt ärligt känslomässigt less på allt vad racer hette. Tre Berg hade ju varit en besvikelse och jag deppade ihop lite. Dessutom började crossvibbarna i benen bli mer och mer kännbara. Lite som dansvibbar när man står på klubben och en bra låt kommer, ja ni förstår? I alla fall, tänkte äsch jag crossar bort ledan på onsdag men nånting hade hänt med bakväxeln så fanskapet gick inte att växla. Alls. Kände inte för att träna på en, lättaste, växeln så jag sprang istället. För första gången sen i våras (springer aldrig sommartid, en onödigt svettig syssla som inte främjar cyklandet). Sju kilometer blev det och jag slog mitt persbästa på den banan fast jag tog det rätt så lugnt. Säger i och för sig en hel del om hur bra löpare jag är. Men i alla fall! Blev glad över det, rocklundaspåret är backigt och så.
Igår panikbytte jag kloss på min högra fot (klosslitagefoten nr ett) och begav mig ut på landsvägen med klubbens snabbgubbs, Eva och Jenny. Benen var förstås postlöpningsmöra så jag låg en hel del på rulle samtidigt som jag bekämpade den extrema kissnödigheten. Väl ute på Köpingsvägen gick det väldigt, väldigt fort och jag kan liksom inte trycka på om jag är kissnödig. Då ingen paus var i sikte valde jag att hänga av mig själv vid närmast buske. Skyll dig själv Katja, cyklade hem rätt så fort men självklart inte lika effektivt som om jag hade legat kvar i klungan. Den lilla nackdelen med snabbgruppen alltså, de kissar inte (eller så ska jag egentligen vara färdigkissad förstås).
Idag ska jag till Sundbyholms slott på konferens och imorgon blir det Stockholm, fira farsan som fyller år och göra annat ocykligt. Anundsloppet är nästa söndag men mina ben är i ytterst märklig form (eller oform)? Jag är klart starkare i år men på nåt sätt finns det ingen riktig go i benen just nu, inte sen veteran-SM. Jäkla mtb-lallande i veckorna fyra, skulle haft med mig racern istället. Nä nu är jag hård. Mtb var både nyttigt och kul och helt rätt under semesteromständigheterna.
Men jag avskyr abrupt, osystematisk träning. Hur fan ska man hinna bli bra liksom?
Nu var i och för sig inte landsvägssäsongen min prio utan det är ju crosscupen. Jag tror jag har lyckats med att planera rätt så bra. Fördelen med cross är ju att passen inte behöver vara lika långa heller. Men mer om crossplanering sen.
Nu, mot slottet och kakorna! Hinner kanske med en löptur innan middagen ikväll. Puss.